Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
odelbarhet. Inom denna grupp höjde sig öfver mängden utan
att kunna sägas stå i spetsen för några fasta partibildningar:
Sieyès, radikal i sin sträfvan efter abstrakt likformighet, men
i de kyrkliga frågorna tämligen konservativ; de ädle
fränderna, hertigarne de La Rochefoucauld och de Liancourt,
nära förbundne med Lafayette, som äfven lämpligast bör
hänföras till denna grupp; Rabaud de St. Etienne, son till
en protestantisk prest, till en af dessa »ödemarkens herdar»,
hvilka under de svåra dagarna med så outsäglig
själfuppoffring vårdade den skingrade hjorden, själf protestantisk prest,
men dock i mycket en eldig vän af upplysningens idéer; den
revolutionäre, men varmt religiöse abbé Grégoire, samt
Talleyrand, biskop af Autun, en lättsinig ädling, men ämne till en
verklig statsman, hatande l’ancien régime, som påtvungit
honom tonsuren. Vidare märkas Thouret, Target, Tronchet,
Chapelier, Merlin, de mest inflytelserika bland legisternas stora
skara, hvilken i allmänhet igenfinnes inom denna grupp.
Den egentliga venstern leddes af det s. k.
triumviratet: Duport, Barnave samt Alexander och Karl Lameth,
om hvilket det sades att Barnave uttalade och de båda
Lameth utförde hvad Duport uttänkte. Den sistnämde känna
vi redan från parlamentsoppositionens dagar. Bröderna
Lameth voro högadliga officerare[1] och hade deltagit i det
nordamerikanska frihetskriget. Barnave var vensterns förnämsta
talare och kanske det märkligaste exemplet på det starka
inflytande, som det ungdomliga elementet utöfvade inom den
konstituerande församlingen. Han var en 28-årig advokat
från Grenoble, hade vid Mouniers sida deltagit i Dauphinés
ständerförsamlingar och stälde sig till en början under hans
ledning. Hans revolutionära entusiasm, som t. o. m. dref
honom att urskulda sådana ohyggligheter som Foulons och
Berthiers mord[2], skilde honom dock snart från den erfarnare
vännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
