Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det vore nu försent; beslutet var oåterkalleligt och
»feodalsystemets fall var en försoning för tio seklers
vansinne». På det bestämdaste afrådde han konungen från att
begifva sig till gränsen för att söka hjälp hos utlandet.
Ett sådant steg vore »det samma som en tronafsägelse», och
han (Mirabeau) skulle, om det toges, »sjelf anklaga monarken».
Likaledes afrådde han från att söka ett stöd hos adeln; det
vore ännu oklokare än att kasta sig i en främmande armé, det
vore att välja mellan ett stort folk och några individer, mellan
freden och ett inbördes krig med underlägsna krafter. Men
å andra sidan målade han med de starkaste färger faran
både för konungen och församlingen af att stanna i det
upprörda Paris samt nödvändigheten af att stäfja anarkien. Han
rådde därför konungen att begifva sig till Normandie, hvars
läge förbjöd hvarje tanke på förbindelse med utlandet:
härifrån skulle han i en öppen proklamation förklara, att han ej
varit fri i Paris, att han kastade sig i sitt folks armar, att
han var en vän af revolutionen, att han gillade vissa af
församlingens beslut, men ville att folket genom en ny
församling skulle få tillfälle att pröfva de öfriga, hvarför han blott
provisoriskt bekräftade dem. Nationalförsamlingen skulle han
kalla till sig och låta henne fortsätta sina arbeten, tills den
nya hann samlas. Han skulle själf taga initiativet till
ytterligare reformer, särskildt parlamentens afskaffande; låta
garantera statsskulden, samt förklara, att han för egen del nöjde
sig med en civillista af 1 million.
Grefven af Provence gillade i allmänhet Mirabeaus
åsigter, men ansåg omöjligt att kunna förmå Ludvig XVI till så
energiska mått och steg. Ehuru Mirabeau sålunda för
tillfället måste afstå från att kunna angripa anarkien i roten,
återstod dock ännu för honom hoppet att kunna verka för sitt
mål genom att vinna inträde i ministären, och för att
möjliggöra detta öppnade han vid denna tid, förnämligast genom La
Marcks bemedling, lifliga underhandlingar med åtskilliga
inflytelserika personligheter, af hvilka utom grefven af Provence
de vigtigaste voro den nye storsigillbevaren ärkebiskop de
Cicé af Bordeaux samt Lafayette. I synnerhet var den
sistnämdes bistånd för honom af största betydelse. Ett vigtigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
