- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
255

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

350 millioner[1], och sålunda blef marken fri för en helt och
hållet ny organisation. Enligt denna inrättades för
civilprocesser i hvarje distrikt tribunal, hvilka ömsesidigt tjänade
hvarandra till appellationsdomstolar. Hvarje departement fick
en brottmålsdomstol, och i Paris upprättades en för hela riket
gemensam kassationsdomstol. Städerna och kantonerna
erhöllo fredsdomare med befogenhet att döma i mindre mål;
därjämte infördes handels- och familjedomstolar. I
kriminalsaker tillkom det jury att besluta anklagelse och afgöra själfva
faktum, men i civilmål infördes ej, trots vensterns
ansträngningar, juryinrättningen. Förhandlingarna blefvo offentliga,
den anklagade erhöll rätt till advokat, de dryga sportler, som
gjort den gamla franska rättskipningen omåttligt kostsam för
allmänheten, bortföllo helt och hållet. I början af år 1791 var
den nya organisationen i hufvudsak bragt till fullbordan[2], och
den utgör i själfva verket ett af revolutionens förnämsta
storverk; också har den i sina väsentliga delar öfverlefvat
revolutionens stormar och lagt grunden till det moderna, med
rätta högt ansedda franska domstolsväsendet.

Genom en i högsta grad olycklig bestämmelse
fördunklades dock för tillfället alla den nya organisationens fördelar.
Det beslöts nämligen, att äfven bisittarne i de ordentliga
fackdomstolarne (ej blott fredsdomarne) skulle tillsättas genom
folkval[3], och, hvad ännu värre var: deras mandat skulle endast
gälla för en viss tid, fredsdomarnes för 2 år,
kassationsdomarnes för 4 och de öfriga fackdomarnes för 6 år. Hvilka


[1] Äfven mot dekretet härom protesterade pariserparlamentets
ferieutskott och förklarade, att alt som församlingen gjort var ogiltigt.
(Mortimer-Ternaux: Histoire de la Terreur. I s. 301 o. f.). Dessa
protester blefvo sedan ödesdigra för sina undertecknare.
[2] Den 16 Augusti 1790 antogs dekretet om dessa domstolar utom
kassationsdomstolen och brottmålstribunalen. Den förra organiserades genom
dekret af den 27 November s. å. och de sistnämda af den 20 Januari 1791.
Fullständigt ordnades kriminalprocessen dock först d. 29 Sept. s. å.
[3] Äfven till de offentliga åklagarne utsträcktes detta. Konungen fick
endast vid hvarje domstol tillsätta en kommissarie, som skulle öfvervaka
statens intresse och låta verkställa domen. Civil- och kriminaldomare samt
allmän åklagare valdes af elektorerna. Fredsdomare af primärförsamlingen.
För konungens rätt att inverka på domarekårens tillsättning kämpade i
synnerhet Cazalès.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free