- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
277

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Såsom vi veta var det af gammalt Mirabeaus önskan att
erhålla ett bestämmande inflytande på regeringen, och för
detta ändamål sökte ej blott han utan äfven Mercy och La
Marck förmå konungen att ombyta ministär, men en dylik
kraftyttring var naturligtvis för mycket för Ludvigs
obeslutsamhet. Omsider syntes dock en utsigt yppa sig, då Necker
i September 1790 beqvämade sig att lemna den plats, som
han så länge till Frankrikes olycka äflats att bibehålla. Med
hans popularitet var det nu fullständigt förbi. Han, som en
gång ansetts oumbärlig för Frankrikes lycka, lemnade landet
utan att någon syntes sakna honom[1]. Omkring två månader
därefter följde äfven de öfriga ministrarne utom Montmorin
hans exempel, förmådda därtill genom häftiga angrepp inom
församlingen, i hvilka Mirabeau hade en väsentlig del[2]. Själf
kunde visserligen denne efter beslutet den 7 Nov. 1789 ej få
plats i den nya regeringen, men han hoppades, att dess
sammansättning skulle göra den till ett verktyg i hans hand[3],
och förlitande sig på, att äfven under denna form hans
älsklingstanke: en stark parlamentarisk regering, skulle blifva en
verklighet, vågade han ännu en gång tillgripa det farliga
medlet: en ny assignatemission. Äfven nu gäckades dock
hans hopp. Utgifvandet af 800 millioner nya assignater
genomdref han väl (29 Sept.), men förutsättningen därför — en
regering i hans ande — kom ej till stånd, utan de nya
ministrarne tillsattes i enlighet med Lafayettes önskan och bland
hans vänner. I följd häraf förblef regeringen fortfarande
svag, och de nya assignaterna gingo samma väg som de gamla.


[1] På resan blef han t. o. m. fängslad af en nitisk kommunalstyrelse.
Sina återstående dagar tillbragte han på sitt gods Coppet i Schweiz,
sysselsatt med utarbetande af historiska försvarskrifter. Han afled 1804.
[2] Mirabeau höll vid detta tillfälle (den 21 Oktober) ett ganska
revolutionärt tal, hvarigenom han bl. a. genomdref, att trikoloren äfven antogs
för flottan. Han karaktäriserade däri den hvita fanan såsom
kontrarevolutionens sinnebild.
[3] Han rådde äfven konungen — ehuru förgäfves — att söka
åstadkomma beslutets upphäfvande. Vid valet af de nya ministrarne ville han
att man ej skulle förbigå jakobinerna, därvid framhållande, att ett godt sätt
att bota en rasande demagog vore att låta honom själf försöka att regera.
»Jakobiner som ministrar skulle ej blifva jakobinska ministrar.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 20:43:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free