Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att se alt ur personlig synpunkt, och detta jemte
beskaffenheten af den idékrets, hvari hon ständigt rört sig, lemnar
hela förklaringen till hennes ställning till revolutionen. Hon
förstod aldrig dennas betydelse; den syntes henne blott
förnedra och hota alt hvad hon skattade högst: tronens glans,
hennes gemål och hennes barn, och den hade mot henne själf
lössläppt alla de hatets furier, som alt sedan hennes ankomst
till Frankrike lurat kring hennes väg; därför kände hon sig
såsom kränkt drottning, maka, moder och kvinna hafva både
rätt och pligt att hata den, och hvad hon kände, det hade
hon kraft och mod att söka omsätta i handling. Åtminstone i
ett hänseende förde hennes känslor henne dock numer på rätt
spår. Att hofadeln, hvilken hon ansett som tronens naturliga
stöd, i nödens stund öfvergifvit sin konung, lärde henne
omsider att till dess rätta värde uppskatta denna klass, för hvilken
hon 1789 låtit konungadömet uppoffra sig, och hon fick snart
äfven anledning att frukta emigranterna. Det blef alt
tydligare, att de ej frågade efter, om de genom sina obetänksamma
företag äfventyrade konungafamiljens säkerhet; deras ledare
grefven af Artois och prinsen af Condé visade uppenbar
benägenhet att alldeles undanskjuta konungen; de hofkotterier,
hvilkas hat lagt första grunden till hennes impopularitet,
förtalade henne nu i emigranternas läger lika hätskt som förut
i Versailles, och i synnerhet oroades hon af, att prinsarne till
ledande minister tagit den förhatlige och mot henne fientlige
Calonne. När hon nu ville bekämpa revolutionen, var det
därför ej mer för att främja en aristokratisk reaktion; om
hon segrade, ville hon återställa konungadömet i dess gamla
glans, men ej de aristokratiska institutionerna. I en punkt
öfverensstämde hon sålunda verkligen med Mirabeau, men
detta var ej tillräckligt för att fylla svalget mellan henne och
revolutionsmannen. Hans hopp, att hon skulle kunna vinnas
för en ärlig samverkan med revolutionen, var blott en chimär.
Hans stora parlamentariska system förstod hon ej, och de
utsigter till ett inbördes krig, som han lät framskymta, skrämde
både henne och hennes gemål; för den sistnämde gjorde
dessutom Mirabeaus uppträdande i kyrkofrågan det omöjligt
att skänka denne ett verkligt förtroende. Därför var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
