Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Montmorin och La Marck, och å andra sidan ej häller de
emigrerade prinsarne och deras följe. Företaget kan i själfva verket
lika mycket sägas hafva varit riktadt mot de sistnämde som
mot revolutionen, ty det afsåg att bringa ledningen af den
kontrarevolutionära rörelsen ur deras händer i konungens[1].
De makter, på hvilkas bistånd man i synnerhet räknade,
voro kejsaren, Spanien, Sardinien och Schweiz. Att man
däremot ej bygde på ett allmänt deltagande af det
monarkiska Europa, ses däraf, att det befarades, att England,
Holland och Preussen skulle hindra de nämda makterna att
understödja konungen, hvarför man ville att Sverige, Ryssland
och Danmark skulle tvinga de förra till neutralitet. Det
sattes t. o. m. i fråga, att Ludvig XVI skulle köpa denna
genom att till England afstå Frankrikes besittningar i Indien.
Att en dylik tanke ej helt och hållet afvisades af konungen,
liksom ock att det kunde ifrågasättas, att denne med
landafträdelser från det egentliga Frankrike skulle köpa Spaniens
och Sardiniens bistånd[2], visar till hvilken afgrund denna
flyktplan ledde.
Den 18 April inträffade en händelse hvilken bragte
till full mognad konungens och drottningens beslut att till
hvad pris som hälst lemna Paris. För att ej behöfva deltaga
i Påskgudstjänster, förrättade af edsvurne prester, ville de då
afresa till St. Cloud, och redan satt den kungliga familjen i
vagnen, då denna af konungens egen vakt, de revolutionärt
sinnade centergrenadiererne, som misstänkte en flykt från
Paris, hindrades att lemna den inre borggården, under det att
den yttre, Karrusellplatsen, uppfyldes af en ofantlig folkhop,
som infunnit sig i samma syfte. Förgäfves försökte Lafayette
förmå soldaterne att själfva lemna plats samt bereda väg
genom folkmassan; de vägrade trotsigt att lyda;
departementalstyrelsen var efter Mirabeaus död ej lika kraftfull som förut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
