- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
296

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de saknade kunglig sanktion, och under det hon åt alla håll
utfärdade befallningar, som afsågo konungens fängslande, gaf
hon åt hans flykt skenet af en ofrivillig enlevering. Denna
fiktion sökte hon t. o. m. upprätthålla, sedan hon (äfvenledes
den 21) mottagit den af konungen själf uppsatta
proklamation, som han vid sin afresa lemnat efter sig.

Denna visar till fullo, att Ludvig genom sin flykt ville
åstadkomma väl ej en aristokratisk, men däremot en så godt som
fullständig monarkisk restauration. Han protesterade
nämligen däri mot alla lagar, som han nödgats sanktionera, sedan
han i Okt. 1789 beröfvats sin frihet, och han kan sålunda sägas
hafva gifvit en indirekt stadfästelse på besluten af den 4
Augusti, men å andra sidan uttryckligt tillkännagifvit, att han
ej ansåg sig bunden af de egentliga författningslagarna[1].
Hvad han ämnade sätta i stället för dessa, därom erhåller
man i proklamationen nästan blott negativa upplysningar, ty
den utgör egentligen endast en kritik af revolutionen, en
kritik, som i mycket var ganska berättigad, men också
innehöll sådana om småsinne vittnande anmärkningar, som att
Tuilerierna ej erbjödo tillräcklig komfort, samt att den af
församlingen beviljade civillistan (25 millioner stor) var för liten.
Alt hvad han lofvade med afseende på riksdagens blifvande
befogenhet, var skattebevillningsrätt, och man torde därför
vara berättigad att anse detta såsom den enda inskränkning
i konungamakten, som han var sinnad att medgifva.

Den 22 Juni på aftonen antog församlingen en
proklamation, hvarigenom hon sökte vederlägga de af konungen
framstälda klagomålen, men begagnade dock däri fortfarande
uttrycket, att den kungliga familjen blifvit bortförd. Samma
afton mottog hon den lugnande underrättelsen, att konungen
blifvit anhållen. Hon beslöt då att sända trenne af sina


[1] Sybel I s. 263 antager emellertid, att protesten ej gäller de lagar, som
Ludvig sanktionerade den 5 Okt. — antagligen därför att Sybel anser uttrycket
»hans fångenskap» blott afse vistelsen i Paris, men det är ej troligt, att
konungen betraktade sig såsom »fri» på aftonen den 5 Okt. Bland de
åtgärder af församlingen, som konungen anför till rättfärdigande af sin flykt,
nämnes dessutom uttryckligt beslutet om det suspensiva vetot, hvilket var
ett af dem, som sanktionerades den 5 Okt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 20:43:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free