Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beherskade riksdagen och äfven kunde räkna på den af
Lafayette och Bailly ledda parisiska medelklassen, var dess yttre
maktställning betydlig, men det led af en väsentlig inre
svaghet: konungen hade tydligt lagt i dagen, att han afskydde
den författning, på hvilken hans tron skulle hvila. Om man
haft en annan tronkandidat att tillgå, skulle saken lätt varit
hjälpt, men den ende, som härtill kunde komma i fråga, den
nu från England återkomne hertigen af Orléans, var ej möjlig.
Sålunda nödgades man nöja sig med den konung man hade,
men i hvilken skef ställning man härigenom råkade, framgår
däraf, att tvång ansågs nödigt för att hindra honom att
undandraga sig den tillämnade hedern. Den 25 Juni, samma dag
han höll sitt intåg i Paris, beslöt nämligen församlingen ej
blott hans fortfarande suspendering, utan äfven att både han
och drottningen tills vidare skulle ställas under bevakning,
och när hon den 15 Juli trots den yttersta vensterns
förbittring indirekt frisade honom från alt ansvar för flykten genom
att besluta åtal endast mot Bouillé och dennes medhjälpare,
förklarade hon likväl på samma gång, att beslutet af den 25
Juni skulle tillämpas, ända till dess författningen var färdig
att i sin helhet underställas hans sanktion. Med fog torde
kunna ifrågasättas, om ej en republik skulle inneburit bättre
garantier för samhällsordningens bevarande än en monarki af
denna beskaffenhet, i hvilken konungen nödvändigt måste
blifva ett föremål för allmän misstro, ej ett stöd för
ordningen utan en orsak till ständiga agitationer. Men de
konstitutionella hade nu en gång accepterat den monarkiska
statsformen, och de höllo då lika doktrinärt på denna, som de i
sin uppfattning af friheten hållit på de rousseauiskt-mablyska
teorierna, och den svårighet, som för vanliga människor borde
hafva uppstått af konungens visade motvilja mot författningen,
satte ej dem i förlägenhet. De voro vana att vid sin
statsmannaverksamhet utgå ej från hvad som var, utan från hvad
de önskade. Nu behöfde de en konstitutionelt sinnad konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
