Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidehvarfvets filosofiska lifsåskådning både i politik och religion,
isynnerhet sådan den framträdde i Rousseaus skrifter. Genom
läsning af grekiska och romerska författare (i öfversättning)
fylde hon ytterligare sin fantasi med republikanska ideal,
och Frankrikes ombildning till en republik i enlighet med de
föreställningar, man gjorde sig om Greklands och Roms
fristater, blef hennes lifs dröm.
Huru ensidig denna antikdyrkan än i många stycken var,
åt hvilken hon liksom så många andra af hennes samtida
hängaf sig, är det dock däri som man har att söka en förklaring
till det drag af klassisk höghet och enkelhet, som återfinnes
hos så många af denna tids personligheter och ej minst hos
Manon (Marie-Jeanne) Roland. Hon var ej hvad man kallar
en skönhet, men hela hennes personlighet var ovanligt
intagande, och ehuru hon vid denna tid redan uppnått 37 år,
uppväckte hon hos mer än en af sina vänner en ömmare
känsla. På grund däraf, att hon i beslutsamhet ofta
öfverträffade sina partivänner, hvilka mera voro ordets än
handlingens män, har hon stundom blifvit kallad »girondens enda
man», men hänförelsens liflighet och en stark benägenhet att
låta sitt omdöme påverkas af personliga sympatier och
antipatier röjde dock den sanna kvinnan.
Hennes inflytande på girondisterna har man kanske
öfverdrifvit. Åtskilliga af dessa, bl. a. Vergniaud, tillhörde ej
ens hennes intimare umgänge[1], men om de också ej alltid
läto sin uppfattning af de sakliga frågorna bestämmas af
hennes, så lånade de dock ofta från henne sin entusiasm och
sina personliga omdömen.
Hennes äktenskap, som ingåtts 1780, var efter en
dotters födelse 1781 sedan barnlöst och
egentligen blott ett resonemangsparti, men hon hyste för
sin man mycken aktning och tillgifvenhet. En djupare känsla
ingaf henne dock först den svärmiske Buzot. Den blef varmt
besvarad, men båda hade för mycken högsinthet för att låta
sitt förhållande blifva hvad man vanligen menar med brottsligt.
Buzots karaktär tog en högre flykt under inflytandet af denna
kärlek. När vi återfinna honom på revolutionens skådeplats,
var han en vida mera betydande person än under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
