Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emigranternas skingrande hade girondisterne mistat sitt
förnämsta agitationsmedel, nu erhöllo de till ersättning i hotet
om Europas inblandning ett ännu kraftigare, och de
försummade ej att begagna sig däraf. Sedan de den 2 Januari 1792
beslutit åtal inför riksrätt mot konungens bröder och 3 deras
medhjälpare (däribland Calonne och Mirabeau d. y.) samt den
11 Januari styrkt sitt mod med åhörandet af en rapport af
Narbonne, hvari denne förklarade Frankrike fullkomligt rustadt
till krig, skredo de den 14 Januari till verket. Såsom
rapportör för det diplomatiska utskottet angrep Gensonné då med
anledning af den kejserliga förklaringen på det bittraste 1756
års förbund samt yrkade, att kejsaren skulle anmanas att
förbinda sig att ej företaga något mot Frankrike. Knapt hade
han slutat, förr än presidenten för dagen Guadet föreslog, att
det skulle förklaras såsom högförräderi, om någon fransman
medverkade till en kongress med syfte att modifiera
författningen, eller till en underhandling med emigranterna, eller
till ett återställande af de tyska furstarnes rättigheter, och
församlingen lät sig såsom vanligt ryckas med. Under högljudda
rop: »Vi svärja det! Konstitutionen eller döden!» antogs
Guadets förslag, och konungen vågade ej vägra sin sanktion
därpå. Diskussionen fortsattes under de följande dagarna i
samma ande. Brissot förklarade, att hans enda fruktan var
att ej få krig. Fauchet yrkade, att alla hittills ingångna
fördrag skulle anses annullerade, att Frankrike blott skulle
förbinda sig med fria nationer, att Mainz, Koblenz och Worms
skulle annekteras o. s. v. Resultatet blef, att man den 25
Januari beslöt, att konungen skulle affordra kejsaren en
förklaring, huruvida han ville lefva i fred med den franska
nationen och afstå från hvarje mot dess oberoende och säkerhet
riktad förbindelse.
Leopold, som just nu befästade sin ställning genom
förbundet med Preussen, var vid mottagandet af detta budskap
nära att förlora tålamodet. »Fransmännen vilja hafva krig,
välan de skola få det, men de skola få betala kostnaderna!»
utropade han, men snart tog åter hans fredskärlek
öfverhanden. I det svar, han den 17 Februari lät afgifva till
Frankrike, gjorde han visserligen allvarsamma uttalanden om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
