Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härigenom påskyndas utbrottet af kriget, på hvilket hela deras
hopp om räddning nu mera hvilade. Det ligger i sakens natur,
att de under sådana förhållanden blott ansågo såsom en
handling af själfförsvar att till de tyska makterna förråda de nya
ministrarnes planer.
Då de girondistiska ledarne själfva ej kunde inträda i
ministären, blefvo platserna däri utom utrikestaburetten besatta
med underordnade agenter. De märkligaste af dem voro
Roland för det inre och Clavière för finanserna.
Dumouriez, den nye utrikesministern, tillhörde
ämbetsadeln, men hade i sin ungdom tjänat såsom officer; han hade
sedan varit en af dessa hemliga diplomatiska agenter, genom
hvilka Ludvig XV plägade roa sig med att motarbeta sina
egna ministrar, och detta tvetydiga yrke hade en tid renderat
honom en inspärrning på Bastiljen. Vid revolutionens utbrott
var han 50 år gammal och fästningskommendant, men denna
plats motsvarade ej hans ärelystnad. Han ansåg sig kallad
att spela en stor roll, och han egde verkligen betydande
egenskaper. I hopp om, att revolutionen skulle för honom öppna den
bana, som l’ancien régime hållit stängd, kastade han sig med
ifver in i dess brusande hvirfvel, men utan tro på eller
hänförelse för dess idéer. Hans enda ledande princip var hat till
det österrikiska förbundet, och då han häri öfverensstämde
med girondisterne, anslöt han sig till dem. När det passade
sig kunde han spela den ifrigaste demagog, men han var en
alt för praktisk natur för att ej innerst förakta anarkien, och
det var hans hemliga afsigt att blott så länge följa den
revolutionära strömmen, tills han genom en lysande yttre politik
blifvit nog mäktig för att stäfja dess vågor.
Den plan han uppgjort var delvis den samma som
Narbonnes, men i en vida djärfvare stil; hvad han åsyftade var
ett krig med revolutionens alla resurser såsom medel, men
med en eröfringspolitik i den gamla statskonstens ande såsom
mål. Till krigsskådeplats hade han utsett ej de tyska
Rhenlanden utan Belgien, där han hoppades kunna framkalla en
ny revolution, men för att ej reta England, den naturliga
förkämpen för Europas jämnvigt, ämnade han ej med Frankrike
införlifva Belgien utan göra det till en (beroende) fristat. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
