Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indignationens hela kraft af den ädle skalden André Chénier,
i hvilken kärleken till den verkliga friheten uppväckt en
oblidkelig fiende till jakobinismen, men Pétion tog det i sitt
hägn, och sedan man gifvit festen det menlösa namnet af en
fest för friheten, fick den verkligen ega rum. Vid sin
ankomst till Paris den 9 April fördes schweizarne af sin
beskyddare Collot d’Herbois till församlingen, hvars venster
genomdref, att de ej blott blefvo mottagna, utan äfven hedrades
med att få öfvervara seansen, och den 15 firades därpå festen.
I högtidlig procession fördes de män, som kränkt den
militäriska disciplinens första bud, genom staden; omedelbart före
dem framstäldes såsom ett värdigt föremål för folkets
beundran modellen till en galère, och efter dem följde på en
char, dragen af 24 hvita hästar, en kolossal staty af friheten.
Festsångerna och inskriptionerna voro författade af André
Chéniers egen bror, Marie-Joseph Chénier, liksom han en
framstående skald, men en ursinnig jakobin.
Denna skandal fick ett lämpligt svar genom de första
underrättelser, som ankommo från krigsskådeplatsen. Den
28 April satte sig den franska nordarméen i rörelse för att
företaga den af Dumoriez åsyftade eröfringen af Belgien,
men knapt hade dess längst framskjutna afdelning fått syn
på österrikarne, förr än den greps af en panik, den militära
indisciplinens oundvikliga följd, vände sina vapen mot sina
egna officerare, som den beskylde för förräderi, och flydde
tillbaka in på det franska området, där befälhafvaren general
Dillon mördades. På samma sätt gick det äfven den andra
afdelningen, hvars befälhafvare Biron endast med nöd
undgick Dillons öde, och under sådana förhållanden måste äfven
Lafayette, som anförde hufvudstyrkan, draga sig tillbaka. På
den inre upplösningen hade anfallsplanen hastigt strandat,
och säkerligen skulle af samma orsak hela Frankrike nu
blifvit ett lätt byte för de väl disciplinerade tyska trupperna,
om dessa kunnat raskt begagna sig af tillfället. Men
Österrikes härar i Belgien voro ännu ej färdiga till anfall,
Preussens voro ej ens framme vid gränsen, och båda dessa makter
förlamades i sina rustningar mot Frankrike genom den polska
frågan, hvilken de fruktade att Ryssland skulle lösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
