Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
29 Maj genomdrefvo de, att nationalförsamlingen upplöste
lifvakten, såsom misstänkt för inkonstitutionella tänkesätt,
samt skickade befälhafvaren de Brissac inför riksrätten.
Oaktadt denna minskning i de stridskrafter, som stodo i
vägen för deras planer, fruktade de, att det nya pikbeväpnade
nationalgardet ej skulle vara tillräckligt för att bereda dem
seger, och på förslag af krigsministern Servan beslöts därför
(d. 8 juni) att låta 20,000 frivilliga nationalgardister (s. k.
federerade) från hela Frankrike komma till Paris för att där
fira årets federationsfest[1] och sedan bilda ett läger till
hufvudstadens försvar. Då konungen röjde obenägenhet att sanktionera
detta och de andra nu omtalade riksdagsbesluten, tillstälde
honom Roland (d. 10 juni) ett af eller i samråd med fru Roland
författadt bref, hvari han i skolmästerlig ton förehöll honom
hans skyldigheter. Detta syntes Ludvig nog starkt, och han
styrktes i att ej tåla det af Dumouriez, som börjat märka
girondisternas oförmåga att styra den folkrörelse, de uppkallat, och
därför ej längre ville binda sitt öde vid dem. Den 12 fingo
Roland och Clavière sitt afsked och ersattes med feuillanter,
och Servans plats öfverlemnades åt Dumouriez. Efter sina
diplomatiska motgångar ville denne nu försöka, om han ej
genom en kraftig ledning af själfva kriget skulle kunna nå
sitt mål, men girondisterna, som gåfvo honom skulden till
ministerskiftet, angrepo honom med raseri, och konungen
lyssnade ej till hans råd att genom beslutens sanktionering vinna
tid. Då lemnade han den otacksamma politiska banan (15
Juni) och öfvertog ett befäl i arméen. Konungen gaf sitt
bifall till lifvaktens upplösning, med inlade den 19 Juni sitt
veto mot besluten om presterna och om lägrets upprättande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
