Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
girondisterna misstänkta. Verksammast vid upprorets organiserande
var Danton; hans stund hade nu omsider kommit, och han
försummade den ej. Den armé, som påräknades för företaget
var dels de parisiska pikbeväpnade sansculotterna, dels de
jakobinska federerade, hvilka kvarhöllos äfven efter den 18 Juli.
Ett utskott af de sistnämde, förstärkt med pariserdemagoger,
organiserade sig till en insurrektionsstyrelse, och genom täta
besök i klubbarne, revolutionära folkfester och upprorsförsök,
som dock tillsvidare stannade vid blotta ansatser, höllos de i
den rätta stämningen. Efter deras ankomst var anarkien i
hufvudstaden permanent. Den 30 Juli fingo de förstärkning af de
frivilliga från Marseille, 516 man starka. Barbaroux var dem
till mötes utanför staden, men de kommo snart helt och hållet
under ledning af pariserdemagogerna. Sitt intåg i hufvudstaden
högtidlighöllo de med att öfverfalla en afdelning af dess
konstitutionelt sinnade nationalgardister, af hvilka en mördades.
Samtidigt med att demagogerna sålunda organiserade sina
egna stridskrafter, lyckades de tack vare nationalförsamlingens
förblindelse desorganisera dem, som kunde påräknas till
ordningens upprätthållande. Sålunda stadgades den 6 Juli, att
i de större städerna äfven nationalgardenas stabsofficerare
skulle väljas af gemenskapen, den 15 bortsändes från Paris
alla linietrupper och ersattes med en gendarmkår, bildad
af de gamla, anarkiskt sinnade centergrenadiererna, och i det
parisiska nationalgardet intogos icke blott passivborgare utan
äfven federerade under förevändning att fylla luckorna efter
till kriget afgångna nationalgardister.
Emellertid var det ej nog att hafva en beväpnad styrka
till sitt förfogande; det suveräna folket borde äfven uppträda
för att gifva helgd åt upproret, och lämpliga organ härför
fann man i de parisiska sektionsförsamlingarna.[1] Från dessa
förstod den jakobinska pöbeln att genom våldsamheter och
förhandlingarnas utdragande bortskrämma hela den del af
befolkningen, som älskade att i lugn sköta sitt kall, och i
synnerhet lyckades detta, sedan nationalförsamlingen den 25 Juli
förmåtts att äfven till rikets primärförsamlingar utsträcka
beslutet om alla myndigheters permanens. Den 6 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
