Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen varit den förnämste representanten för den
hittillsvarande samhällsordningen, blef deras angelägnaste omsorg
att försäkra sig om hans person. Redan den 10 Aug. hade
kommunalrådet fordrat hans fängslande, och församlingen hade
med anledning häraf befalt, att grefvens af Provence f. d.
residens, Luxembourgpalatset, skulle iordningställas till
förvaringsort åt den kungliga familjen, som under tiden fortfarande
tillbragte sina dagar i Logografens loge och sina nätter i
feuillanterklostret, men den 12 Aug. tvangs hon af rådet att
lofva de höga fångarnes utlemnande till de parisiska
myndigheterna, och dessa läto den följande dagen inspärra dem i det
åldriga och dystra Tempeltornet (le Temple).
Med afseende på de kungliga personerna nöjde sig
diktatorerna på stadshuset för tillfället med vissheten att hafva
dem i sitt våld, men på konungadömets vänner ville de hafva
en omedelbar hämd, och för detta ändamål önskade de en
utomordentlig domstol af parisiska »patrioter» med oinskränkt
makt öfver lif och död eller med andra ord: de önskade, att
det segrande partiet under lagens sken, men med kränkning
både af dess ande och dess former skulle fritt få tillintetgöra
de besegrade. Nationalförsamlingen hade den 11 beslutit, att
schweizarne skulle dömas af en krigsrätt, men den 14
genomdref kommunalrådet, att detta beslut återtogs. I stället
stadgade församlingen då, att alla deltagarne i »hofvets
sammansvärjning» skulle dömas af de vanliga domstolarne, biträdda af
för tillfället utsedda jurymän, men ej häller detta var nog.
Den följande dagen infann sig Robespierre i spetsen för en
deputation och fordrade äfven utomordentliga, af Paris’
sektioner valda domare samt vadrättens upphäfvande. Det senare
bifölls, men ej det förra. Då kom den 17 en ny deputation
från kommunalrådet, hotande med en ny resning, och då
församlingen ändock tvekade, förnyades hotelsen af sektionernas
ombud för juryvalet, hvarpå församlingen föll till föga. Så
tillkom det s. k. tribunalet af den 17 Augusti, föregångaren till
det ryktbara revolutionstribunalet[1]. Robespierre valdes till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
