Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rojalist sågo de uppskrämda en hemlig fiende, som kunde
falla dem i ryggen under de tyska härarnes anfall.
Ett historiskt problem af stort intresse är Dantons
förhållande till massackern. Kraftiga försök hafva på senare tider
gjorts att rentvå honom från medbrottslighet i »kommunens»
ogerningar, hvilka han skulle velat, men ej kunnat hindra. Hans
försvarare märka emellertid icke, att de härigenom låta den
man, hvilken de annars vilja upphöja till revolutionens
egentliga heros, blott blifva ett verktyg åt andra, ty det kan ej
förnekas, att Danton genomdref just den åtgärd, som
möjliggjorde mördandet[1]. Sant är nog, att han ej delade
stadshusdemagogernas personliga hämdgirighet och ej liksom de fann
ett nöje i blod — han gaf under de följande dagarna flere
bevis härpå. Men var han den, som ryggade till baka för
medlen, om de syntes nödvändiga för hans syften? Man torde
komma sanningen närmast, om man antager, att han,
öfvertygad om proskriptionernas nytta för att ej säga nödvändighet,
åtminstone lemnat stadshusdemagogerna fria händer att
företaga dem. Delvis var det mål, han behöfde vinna, nog
betryggandet af det jakobinska partiets — och på samma gång
hans egen — makt mot de konstitutionella, hvilka utgjorde
folkets flertal. Till sina kolleger i regeringen sade han nu
själf, att det republikanska partiet var »en ytterligt liten
minoritet», och efter morden skall han hafva yttrat, att han och de
andra demagogerna »tillhörde packet» och »kommit från
rännstenen», dit de snart utan att anlita skräcken skulle blifvit
återförvisade. Men å andra sidan, om han haft någon andel i
massackern, så var dock säkerligen hans förnämsta motiv att
omöjliggöra för parisarne hvarje tanke på att underkasta sig
fienden. Enligt hvad konung Ludvig Filip, då en ung officer
i franska arméen, berättat, har Danton i slutet af September
1792 själf yttrat till honom: »Det är jag som gjort
massackern. Alla parisare äro ena —; det var nödvändigt att sätta
en flod af blod mellan dem och emigranterna.»
En annan fråga är den: var hela den lägre befolkningen
i Paris anarkiskt sinnad; d. v. s. medbrottslig i de nu och
under det senare skräckväldet begångna brotten. Denna fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
