- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
395

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visar bäst, att, om landet också böjt sig för eller gillat d. 10
Aug., det dock ej godkänt Septembermorden. Icke hundra
af dess 749 medlemmar voro af princip skräckmän. Det parti
de bildade kallades äfven här berget, och dit slöto sig nästan
samtliga Paris’ representanter och — åtminstone till sist[1]
alla, hvilka vi lärt känna såsom medlemmar af den
lagstiftande församlingens »berg». Men då detta endast utgjort en
del af venstern, omfattade konventets »berg» hela denna sida,
ty girondisterna togo nu sin plats till höger. Sålunda skulle
de upptaga feuillanternas mantel — icke så att de liksom de
voro monarkister, ty de hade tvärtom nu fullständigt deciderat
sig för republiken, utan så, att de, ehuru under en annan
form, skulle kämpa för hvad som var feuillantismens
egentliga mål: den verkliga frihetens skyddande mot pöbeldespotism
och skräckvälde. Hvad som åstadkommit denna deras
»omvändelse» var upptäckten, att deras drömda dygderepublik i
verkligheten kunde blifva en Septembermordens blodsorgie,
hvars hela skändlighet de vid närmare besinning fullt insågo,
och härvid fingo de i synnerhet syn för den verkligheten, att
parispöbeln och dess ledare ville tillrycka sig en ständig
diktatur öfver hela landet. Septembermördarnes bestraffning
och Paris’ nedbringande till en ställning, som motsvarade
dess storlek, var därför det närmaste målet för deras
sträfvanden. Med denna vändning i deras politik följde äfven
deras utträde ur jakobinerklubben, hvarifrån de dels frivilligt
drogo sig tillbaka, dels formligt uteslötos (såsom Brissot’ d.
10 Okt.). Detta ryktbara sällskap hade alltid gått i spetsen
för det radikala omstörtningsarbetet
— detta är dess
ständigt utmärkande egenskap — men liksom vissa skadedjur hade
det undergått en mängd »förvandlingar», beroende af att det
tagit sin yttre form af de män, som vid hvarje särskild
tidpunkt ledde den revolutionära rörelsen. Nu efter skilsmessan
från girondisterna framstod dess innersta väsen fullt utbildadt


[1] Några, t. ex. Cambon, röstade stundom med gironden till kort
före dess fall. Bland bergets medlemmar må nämnas postmästaren från
St. Ménehould Drouet. Han visade mycken hätskhet mot konungen under
hans process. Under kejsardömet blef han underprefekt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free