Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrikespolitik, så frambragte den franska i Danton en arfvinge
till Henrik IV:s, Richelieus och Ludvig XIV:s. Den 31 Jan.
1793 framlade han öppet för konventet sitt program:
Frankrikes utsträckning till Rhen och Alperna, de gränser som äro
»utmärkta af naturen», och i kraft häraf Belgiens
införlifvande. Emellertid förstod han att till formen förlika den
öppna eröfringspolitiken med de revolutionära grundsatserna.
Han nöjde sig med att af konventet utverka, att det belgiska
folket skulle få omrösta angående sitt öde, men i hans hand
blef en dylik åtgärd ett lika säkert annektionsmedel som något
af den gamla folkrättens. Återkommen till sin »provins»,
åvägabragte han i förening med de andra kommissarierna, en
Lacroix, Camus m. fl., genom mutor, våldsamheter af det
franska partiet samt militärisk påtryckning hastigt ett
plebescit till förmån för föreningen med Frankrike.
Denna lösning af den belgiska frågan behagade emellertid
ej Dumouriez. Han umgicks vid denna tid med planen att
genom ett infall i Holland förmå dess »patrioter» till resning
och sålunda skaffa Frankrike upprättelse för dess nederlag
1787[1], och han behöfde af denna orsak kunna räkna på
belgarnes goda vilja, men den nya franska realpolitiken hade
hastigt till den häftigaste förbittring förbytt den förtjusning,
hvarmed de franska »befriarne» först hälsats. Belgiens strängt
katolska folk sårades på det ömmaste genom de kyrkliga
konfiskationerna, hvilka åtföljdes af den mest vandaliska
kyrkoplundring[2], och den öfver landet lössläppta assignatfloden
åstadkom en alldeles motsatt verkan mot den Cambon
förespått, då kan kallat assignaterna »det manna, som skulle gifva
det belgiska folket smak för friheten». Fransmännens välde
i Belgien var därför efter annektionen vida osäkrare än före
den samma. Ehuru Dumouriez såväl af dessa orsaker som med
anledning af den förstöring Paches krigsförvaltning bragte
öfver hans armé, alt häftigare uppretats mot jakabinerna,
undveks dock en brytning mellan honom och Danton. Denne
behöfde för sina afsigter den genialiske fältherren och stödde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
