- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
428

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

låta partisinnet och hämdlystnaden tystna inför
fäderneslandets fara; den 1 April anklagade Lasource honom rent ut
för att hafva velat återställa konungadömet och fälde därvid
ett yttrande, som på ett fruktansvärdt sätt skulle återfalla
på hans eget parti: »folket har länge nog sett Capitolium och
tronen; det vill nu se den tarpeiska klippan och schavotten».
Det var en formlig utmaning på lif och död, och Danton
kunde nu ej längre undvika striden. Vändande sig till
berget, förklarade han, att dettas medlemmar sett bättre än han,
som en tid trott, att omständigheterna nödvändiggjorde en
viss moderation. »Ni hafven anklagat mig för svaghet»,
utropade han. »Ni haden rätt. Jag erkänner det inför hela
Frankrike!... Välan! Jag tror ej, att det längre kan finnas
något stillestånd mellan berget, mellan de patrioter, som
velat tyrannens död, och de fege, som medan de ville rädda
honom, förtalade oss för Frankrike... Jag har dragit mig
till baka i mitt förstånds citadell; jag skall utgå därifrån med
sanningens kanon, och jag skall pulvrisera de uslingar, som
velat anklaga mig.» Hans gamla vänner jublade öfver hans
omvändelse; själf gjorde han dock ännu upprepade gånger
försök till försoning med girondisterne, men desse stötte
honom till baka.

Den 3 April kom underrättelsen om kommissariernas
fängslande. Då anklagade Robespierre, på grund af
girondisternas förbindelse med Dumouriez under den lagstiftande
församlingen, dem för att vara hans medbrottslingar.
Konventet fäste sig visserligen ej vid anklagelsen, och gironden
firade nu t. o. m. en triumf, då den lyckades genomdrifva,
att den förhatlige hertigen af Orléans såsom sin sons
förmodade medbrottsling skulle fängslas och med honom alla andra
Bourboner (6 och 7 April)[1]. Men Robespierres anklagelse
hade dock, som vi få se, ej fallit på hälleberget.

Äfven på lagstiftningen återverkade underrättelsen om


[1] Till deras förvaringsort utsågs en fästning vid Marseille. De öfriga,
som i kraft af detta dekret häktades, voro hertigens syster och 2 yngre
söner samt prinsen af Conti. Den allmänt aktade hertiginnan af Orléans blef
ej fängslad förr än mot slutet af skräcktiden. Liksom de öfriga nu nämda
utom hertigen undslapp hon schavotten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free