Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förslag om tolfmannakommissionens afskaffande, hvarefter
berget genomdref, att den åt sansculottegardet anslagna solden
skulle bestridas af staten. Det gynsamma ögonblicket att
vinna det borgerliga nationalgardet var nu också förbi. På
aftonen lyckades man mellan detta och förstädernas bataljoner
åstadkomma en försoning, och den lättrörliga
pariserbefolkningen afslutade dagen med en allmän förbrödringsfest.
Jakobinerna voro emellertid ej sinnade att stanna vid
den halfva seger de vunnit. Ännu voro girondisterna fria,
och då den »moraliska insurrektionen», såsom de kallade
resningen den 31, ej förmått åstadkomma en proskription,
tillrustade de en våldsam. Den 1 Juni organiserade Hanriot
med tillhjälp af den beviljade solden ur den värsta pöbeln en
stående armé af några 1000 man, och Marat infann sig i
stadshuset för att predika upprorets heliga rätt. Denna dag
medförde dock ej afgörandet, men den bragte i dagen centerns
affall. I välfärdsutskottets namn föreslog nämligen då på
f. m. Barère en adress till landet, hvilken prisade folkets
värdiga hållning under den föregående dagen; girondisterne
satte sig däremot, och Lasource föreslog en annan adress,
hvari omtalades, att det parisiska borgerskapet hindrat
konspiratörernas tilltag, men utskottets adress antogs. På aftonen
kom en deputation från stadshuset påyrkande proskriptionen,
men som endast ett ringa fåtal konventsledamöter då voro
samlade, nöjde man sig med att hänskjuta anklagelsen till
välfärdsutskottet.
Knapt hade emellertid folkrepresentationen den 2 Juni
återtagit sina förhandlingar, förr än kommunen genom en
deputation förnyade sin fordran. Flere af girondisterne såsom
Guadet, Vergniaud, Buzot och Louvet hade denna dag ej
infunnit sig i konventet, och Gensonné bibehöll ehuru närvarande
en envis tystnad[1], men Lanjuinais gjorde ett sista försök till
motstånd. Under det att berget med höga rop fordrade
deputationens insläppande, störtade han upp på talarestolen,
och trots montagnardernas raseri, som var nära att yttra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
