Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvar, var det dessutom förnämligast för att få tillfälle att
sända den icke jakobinska manliga ungdomen till arméerna
för att själfva blifva herrar öfver nationalgardena och genom
dem öfver landet. Det mest storartade försöket i denna
riktning skedde under författningsfesten den 10 Aug.
Begagnande sig af den allmänna hänförelsen förmådde den
parisiska jakobinerklubben då primärförsamlingarnas
kommissarier att begära ett militäriskt uppbåd af hela folket, men
af sådan beskaffenhet, att alla misstänkta i främsta rummet
skulle drifvas mot fienden. Hade detta gått igenom, skulle
det antagligen föga gagnat försvaret, men störtat landet i
ohjälplig förvirring och gifvit anarkisterna en oinskränkt makt
öfver hela den öfriga befolkningen. Då förmådde Danton
till hébertisternas harm konventet att den 23 Aug. ur detta
vansinniga förslag utveckla en stor fosterländsk åtgärd: en
på allmän värnpligt hvilande rekrytering, som kallade
Frankrikes manliga ungdom mellan 18 och 25 år till fanorna.
Men hvad hjälpte det att hopa rekryter till läger, där
krigstuktens enklaste bud föraktades? Hela denna sommar
fortfor Frankrike att vara ett så godt som värnlöst byte för
fienden, om denne blott kunnat begagna sig af ställningen.
Men nu trädde i öppen dag verkningarna af de egennyttiga
beräkningar, hvarpå makternas förbund var grundadt, och
det var detta som blef Frankrikes räddning[1]. De tre
stormakterna Österrike, Preussen och England voro så upptagna
af tanken på det blifvande bytet, att de för förhandlingarna
därom oupphörligt försummade kriget. Genom fruktan för
deras egennyttiga planer afkyldes dessutom de mindre
makternas krigsifver, och slutligen förorsakade den sedan länge
jäsande afundsjukan mellan Österrike och Preussen, särskildt
med afseende på den polska frågan, att den sistnämda
makten (från Sept. 1793) mer och mer drog sig ur det franska
kriget, tills den slutligen genom separatfreden i Basel (5 April
1795) gjorde början till koalitionens upplösning. Följden af
denna oenighet blef nu, att de förbundna makterna under
sommaren och hösten 1793 i stället för att begagna sig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
