- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
481

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lät han äfven fördrifva honom ur konventet och fängsla
honom. Redan den 8 Dec. hade han utverkat ett
konventsbeslut mot störandet af kultens frihet, hvilket dock blef föga
verksamt.

Det skulle tyckas, som om brytningen mellan Robespierre
och hébertisterne hade bort närma den förre till Danton.
I början af Sept. hade det varit fråga om att ånyo insätta
denne i välfärdsutskottet, men han afböjde det själf för att
visa, att hans förslag om välfärdsutskottets beklädande med
regeringsprerogativ varit oegennyttigt. En annan förklaring
till hans vägran har man sökt däri, att hans kraft slappades
under lugnare förhållanden och att han snart tröttnade på en
mera ordnad verksamhet. Faktiskt är, att han med sin unga
hustru — han hade nyss ingått ett nytt giftermål — nu på
ett par månader drog sig tillbaka till sin hembygd Arcis för
att njuta af landtlifvets lugn. Hvilka hans motiv än må hafva
varit, begick han ett stort fel, då han afstod från att utöfva
inflytande på utskottet, där hans intressen — när äfven Thuriot
nu utträdde därur — hädanefter blott bevakades af Hérault
de Séchelles. Då han återkom i Nov. 1793, uppträdde han
emellertid med större bestämdhet än någonsin såsom
statsidéens förkämpe mot hébertisterne. Äfven de ateistiska
skandalerna ogillade han. Visserligen var han själf religiöst
likgiltig, men hans sunda natur revolterade mot dessa vidriga
upptåg, och hans skarpa blick för verkligheten upptäckte, att
det var farligt för jakobinerne själfva att på detta sätt såra
ett helt folk i dess kanske ömtåligaste punkt[1]. Hvad som
gifver Dantons politik vid denna tid dess största intresse är
dock, att han började uppträda mot skräcken. Detta slagtande
utan åtskilnad, som följde på jakobinismens seger och ej hade
något annat syfte än att tillfredsställa mordlust och
hämdgirighet, väckte hans vämjelse, och enligt Garat var behofvet
att undfly det vidriga skådespelet ett af motiven till hans


[1] T. o. m. bland den lägre pariserbefolkningen uppväckte ateismen,
på få undantag när, en häftig ovilja, och denna klass fortfor att med ifver
fira de aflysta kristna högtiderna. Danton hade redan på hösten 1792 varnat
för att genom katolicismens fullständiga afskaffande reta hela landet till
uppror.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free