Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konventet, och slutligen måste Fouquier och Herman, den
tredje rättegångsdagen, meddela välfärdsutskottet, att de ej
utan ett konventsdekret längre kunde vägra dem detta. Häraf
tog sig St. Just anledning att inför konventet påstå, att de
anklagades motstånd hindrade domstolens förhandlingar, och
han utverkade genom denna lögn ett dekret, som gaf
domstolen rätt att sätta dem utom debatten. Följande dagen
(5 April) tillämpades också dekretet, då de anklagade
protesterade mot att Fouquier ville förklara rättegången afslutad,
och de dömdes sålunda frånvarande och utan att hafva fått
fullborda sitt försvar. Omedelbart därefter följde
afrättningen. »Visa mitt hufvud för folket; det lönar mödan», skall
Danton hafva sagt till bödeln. När han mottog det dödande
hugget, hade han ännu ej uppnått 35 års ålder.
Så krossades af detta skräckvälde, som till stor del var
hans eget verk, äfven Danton, näst Mirabeau revolutionens
största statsmannaämne. Till de likheter, som vi förut
anmärkt mellan dessa personligheter, kan äfven läggas den, att
båda hindrades från att göra sin förmåga verkligt fruktbärande
genom sina egna förvillelser: Mirabeau genom sina sedliga
och Danton genom sina anarkiska. Att såsom Danton söka
grunda en ordnad styrelse på ett partivälde, som trampar rätt
och frihet under sina fötter, kan visserligen lyckas, om partiet
utmärkes af en sträng disciplin, men principen i hans
partivälde var anarkien, all samhällsordnings negation, och därför
råkade han i ohjälplig själfmotsägelse. Anarkien, som skulle
utgöra förutsättningen för hans statsmannaverksamhet,
ingrep oupphörligt hindrande och förstörande i denna, tills
han slutligen dukade under för de giftiga lidelser, som
utvecklat sig ur dess moraliska pesthärd, och först Bonaparte,
som grundade ett dylikt våldsverk ej på anarkien utan på
militärväldet, förmådde på sitt sätt bereda revolutionen den
yttre seger och den inre »konsolidering», som synas hafva
varit Dantons mål.
Den 13 April gjorde de maktegande en efterskörd ur
både det hébertska och dantonska lägret, i det då bland andra
Chaumette, Gobel, Héberts och Desmoulins enkor skickades
till schavotten. Den förstnämde rasade, Gobel dog ångerfull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
