Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urartade, men urkundernas vittnesbörd har omintetgjort detta
försök till »Ehrenrettung». Det framgår nämligen däraf,
att Robespierre fortfarande plägade efter välfärdsutskottets
öfverläggningar infinna sig i dess lokal och där underteckna
de beslut, som han gillade — och detta var just de
grymmaste — samt att han under denna tid flitigare än någonsin
arbetade i sin polisbyrå, genom hvilken revolutionstribunalet
förnämligast styrdes. Dessutom var ju lagen af den 22 Prairial,
som möjliggjorde den oerhörda stegringen af mördandet, hans
verk, och den onåd han visade sina ämbetsbröder blef för
dessa ett skäl att ej låta komma sig till last någon
efterlåtenhet. Så visar det sig, att han och ingen annan var själen i
skräckväldet äfven under denna dess ohyggligaste period; ja
de största slagterierna voro i själfva verket blott
försoningshekatomber åt hans personliga hämdgirighet.
För att förstå detta, måste vi gå något tillbaka.
En yttring af Robespierres nervösa temperament var, att
han ständigt trodde sig hotad af lönmördare. Denna tanke
utgjorde hans plåga, men på samma gång trängtade han efter,
att Marats afundade ära skulle komma honom själf till del
— för godt pris. Då inträffade natten till den 23 Maj 1794, att
en tjänsteman vid nationallotteriet vid namn Lamiral gjorde
ett misslyckad t mordförsök på Collot d’Herbois. Robespierres
afund var utomordentlig, men han fick upprättelse, då en
ung flicka vid namn Cécile Renault följande dag under
misstänkta omständigheter greps i hans bostad. Hon synes varit
en af de många, hos hvilka skräckväldets fasor framkallat
den egendomliga manien att själfva vilja blifva offer därför:
under det hon genom att öppet bekänna sig för rojalist
nedkallade döden öfver sitt hufvud, påstod hon envist, att hennes
afsigt blott varit att få se, huru en tyrann såg ut, men ett
par små knifvar, hvilka hon medfört, ansågos såsom otvetydiga
bevis på, att hon velat mörda Robespierre. Så var martyren
färdig. Både hon och Lamiral framstäldes såsom Pitts agenter;
på Barères förslag beslöt konventet (26 Maj), att inga engelska
fångar mera skulle erhålla pardon; jakobinerna och konventet
täflade om att tända rökoffer till den nya martyrens ära, och
själf tröttnade han ej att i sina tal återkomma till de dolkar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
