Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sektionerna. Och nu inträffade inom det parisiska
borgerskapet det samma, som nyss egt rum inom konventet: den
moderata majoriteten, de verkligt frisinnade, förstod att nu
dess stund var kommen och reste sig ur sin långvariga
försoffning, så att Barras inom kort såg sig i spetsen för en
betydlig armé. Å andra sidan tyckes Robespierres
obeslutsamhet hafva tryckt sin pregel på hela hans parti. Under det
hans fiender handlade, voro han och hans vänner på
stadshuset sysselsatta med att skrifva proklamationer; antagligen
ansågo de också segern redan vunnen, men vid revolutioner
gäller det om någonsin, att segern tillhör de beslutsamma,
och t. o. m. bataljoner, som nyss varit beredda att följa
kommunens ledning, läto sig ryckas med, när konventet grep till
offensiven. Legendre stormade och tillslöt jakobinerklubben,
och när Barras vid 2-tiden på natten omringade stadshuset,
var detta i själfva verket blottadt på försvarare. Där inne
synes man varit fullkomligt okunnig om den verkliga
ställningen, och Robespierre höll just på att underteckna en
proklamation, då fienden inträngde. Öfver hvad som nu följde
hvilar ett visst dunkel. Inom några minuter var Lebas död
— antagligen genom själfmord — och den lame Couthon
utkastad och sårad i fallet; Augustin Robespierre störtade sig
ut genom fönstret och blef nästan krossad; Hanriot återfans
i en kloak, St. Just, Payan och Fleuriot fängslades oskadda,
men på Robespierre själf krossades underkäken genom ett
pistolskott, aflossadt enligt somliga af en gendarm Merda,
men enligt hvad man vanligen antager — af honom själf.
Han fördes till Tuilerierna, men konventet vägrade att se
»monstret», och han nedlades på ett bord i välfärdsutskottets
rum[1]. Hans tillstånd var det eländigaste; hans prydliga drägt
var i trasor, och han kunde ej tala. Sedan hans sår blifvit
förbundet, fördes han till Conciergeriet, till samma cell, säges
det, som förut mottagit Hébert och Danton. Här begärde
han genom tecken skrifmateriel, men fångvaktaren vägrade,
frågande, om han skulle skrifva till det högsta väsendet.
Följande dagen fördes fångarne inför tribunalet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
