Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 3. Den fria författningens undergång (Konventets afslutning och Direktoriet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom af en naturnödvändighet till de enda politiska
traditioner, som det franska folket egde till sitt förfogande:
despotismens. Ur det kungliga enväldets arsenal har skräckväldet
i själfva verket hemtat alla sina maktmedel, och det enda nya
det företer var blott den klumpiga öfverdriften i deras
användning. Men om skräckväldet kan förklaras, följer däraf
ej att det kan försvaras. Endast då skulle detta vara
möjligt, om, såsom man stundom sagt, det var därigenom som
revolutionens stora eröfringar: friheten och jämlikheten,
räddades åt Frankrike. Att de rent militäriska framgångarna
ej voro skräckväldets förtjänst, hafva vi emellertid redan i det
föregående sökt visa, men möjligen skulle man kunna känna
sig frestad till det påståendet, att det bidragit till Frankrikes
och revolutionens räddning genom den starka regering, som
därunder kom till stånd, och visserligen må det erkännas, att
Frankrike ej skulle kunnat bestå med en sådan upplösning
af all regeringsmakt, som den konstituerande församlingen
åstadkommit och som äfven under republikens första tid
ansågs nödvändig för friheten. Men för att en regering skall
vara stark — och detta var alt som behöfdes för
revolutionens räddning — erfordras ej, att den skall vara en
bloddrypande despotism, och, som vi veta, hade äfven girondisterne
före sitt fall börjat inse nödvändigheten af en
maktkoncentrering, och en sådan då — genom välfärdsutskottets
inrättning — verkligen kommit till stånd. Sålunda är icke ens
regeringsmaktens stärkande skräckväldets förtjänst; detta har
äfven med afseende därpå blott åvägabragt en vansinnig
öfverdrift, och härmed förfaller den sista grunden för teorien om
dess nödvändighet för revolutionens bringande till ett lyckligt
slut. Det förhåller sig tvärt om så, att det just är
skräckväldet, som bär skulden till, att Frankrike ej genom
revolutionen erhöll politisk frihet. Genom det ursinniga mördandet
undertrycktes nämligen de rika personliga krafter, som
revolutionen låtit framträda, och som, om de fått mogna i
erfarenhetens skola, kanske kunnat åt Frankrike bereda en
frihetens guldålder, jämförlig med Greklands och Englands.
Dessutom kväfdes genom de brott, som under skräckväldet
begingos i frihetens namn, hos folket entusiasmen för denna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
