Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 3. Den fria författningens undergång (Konventets afslutning och Direktoriet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själf genom författningen erkänt. Själfva den handling,
hvarigenom den skulle gifva författningen verkställighet, blef ett
statsstreck, som våldförde den allmänna meningens rätt.
Föga benägen att afstå från sin makt och fruktande, att valen
skulle utfalla i monarkisk riktning, lät den nämligen
författningen åtföljas af ett tillägg, som påbjöd, att
folkrepresentanterne vid det första valet skulle till 2/3 tagas bland konventets
medlemmar, och genom allehanda konster vid beräkningen af
folkomröstningen, blef man i stånd att förklara äfven detta
stadgande godkändt af primärförsamlingarna. Ett dylikt
ingrepp i valens frihet uppväckte den häftigaste förbittring hos
det moderata parisiska borgerskapet, och äfven hos det voro
revolutionens traditioner alt för starka, för att det skulle
kunnat förmå sig att vänta de två år, som behöfdes för att
orättvisan på laglig väg skulle botats. Nationalgardet,
särskildt »ungdomen», reste sig mot konventet, men detta hade
inkallat en betydlig truppstyrka till Paris och drog ej ens i
betänkande att söka stöd hos den revolutionära pöbeln. Till
högsta befälhafvare utsåg det Barras, men den egentliga
ledningen tillhörde dennes närmaste man Napoleon Bonaparte,
och den 5 Oktober (13 Vendémiaire) sprängde denne genom
en mördande kartescheld det mot konventet anryckande
parisiska nationalgardet. Härmed var »den parisiska ungdomens»
politiska roll utspelt, men härmed förkväfdes äfven till stor
del den politiska lifaktighet, som efter den 9 Thermidor börjat
åter visa sig inom den parisiska bourgeoisien. Hos det
segrande partiets ledare, en Barras, Tallien m. fl., uppstod
tanken att begagna tillfället för att suspendera äfven den
nya författningen och förlänga konventets diktatur, men detta
oförsynta tilltag omintetgjordes af den moderate Thibaudeau,
som den 23 Okt. demaskerade det och genom sitt kraftiga
uppträdande ryckte med sig majoriteten.
Tre dagar därefter (d. 26 Okt.) åtskildes omsider
konventet. En af dess sista handlingar var utfärdandet af en
allmän amnesti för brott mot revolutionen (lagen af den 4
Brumaire), men det parti, som segrat den 13 Vendémiaire,
förstod dock att hindra, att en verklig fred härigenom bereddes
åt det sönderslitna landet. Från amnestien undantogos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
