Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 3. Den fria författningens undergång (Konventets afslutning och Direktoriet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
myndigheterna, hvilka nu, då valrätten återgifvits folket,
började besättas i majoritetens ande, d. v. s. med motståndare
till tvångsystemet, men direktoriet förstod att genom ett
hänsynslöst begagnande af sin i författningen medgifna
afsättningsrätt öfvervinna denna svårighet, och med harm och
förtviflan måste befolkningen bevittna, huru jakobinerne
sålunda åter började komma i besittning af förvaltningen. Trots
den nya författningen fortfor altså den revolutionära diktaturen,
om också ej med skräcktidets hela grymhet, så dock med
hela dess förakt för den verkliga frihetens grundsatser.
Detta slags regering förde ovilkorligt med sig
krigspolitikens fortsättande, emedan kriget gaf den bästa
förevändningen till diktaturen, men å andra sidan ökade kriget
oredan i det inre, särskildt genom dess inverkan på finanserna.
Vid slutet af år 1795 voro assignaterna nere i 1/2 %, och
direktorialstyrelsen måste dock oupphörligt fortgå på
assignatemissionens väg. Den förbrukade i själfva verket 2 milliarder
af detta mynt i veckan, och snart voro 30 à 40 milliarder
utelöpande. Utom kriget slukade Paris’ förplägning otroliga
summor, och ändock fortfor hungersnöden att rasa därstädes.
De nödlidandes förtviflan ökades genom åsynen af den
oerhörda lyx, som utvecklades af de maktegande själfva eller af
uppkomlingar, som på kursvingleri och leveranser till arméerna
förvärfvat fabulösa rikedomar. Under sådana förhållanden
skulle det kunna tyckas att ett par upprorsförsök, som våren
och sommaren 1796 försöktes af några hébertistiska epigoner,
Gracchus Baboeuf, Drouet, Vadier, Amar, Rossignol m. fl.,
skulle kunnat leda till vigtiga följder, men regeringen
undertryckte utan svårighet försöken; hungern hade i själfva verket
till sist gjort den oroliga pariserbefolkningen spak. Det sätt
hvarpå finansfrågan slutligen löstes var en fullständig
statsbankrutt. Den 18 Mars 1796 påbjöds, att assignaterna skulle
inlösas mot ett nytt slags pappersmynt, s. k. territorial mandat,
som kunde utbytas mot nationalgods; men äfven dessa sjönko
med svindlande fart, och i Febr. 1797 stadgades, att mandaten
vid inlösen blott skulle gälla 1/100 samt de ännu utelöpande
mindre assignaterna 1/3000 af sitt namnvärde och att båda slagen
efter den 21 Mars s. å. skulle upphöra att räknas såsom gångbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
