Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 3. Den fria författningens undergång (Konventets afslutning och Direktoriet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1/10 till nationalnotabler, hvilka skulle hafva kompetens att
blifva medlemmar i de centrala myndigheterna och
folkrepresentationen. Den sistnämda skulle bestå af 2 kamrar, och dessa
skulle ensamma utöfva den lagstiftande makten, dock så att
lagförslag skulle kunna framställas både af den lägre
kammaren: tribunatet, och af regeringen genom ett statsråd.
Denna skenbart så mäktiga representation beröfvades
emellertid all lifskraft därigenom, att den öfre kammaren, som
ensam hade beslutande rätt, frånkändes diskussionsrätt och
sålunda gjordes stum. De framstälda lagförslagen skulle
nämligen inför den samma diskuteras af 3 representanter för
tribunatet och 3 för statsrådet, hvarefter den öfre kammaren
hade att — rösta. I spetsen för regeringen ville Sieyès
ställa en s. k. valherre (proclamateur-electeur), men då denne
med en dylik förlamad folkvilja och förlamad
folkrepresentation skulle, om han fått utöfva en verklig regeringsmakt,
blifvit faktiskt enväldig, gjordes han nu i stället till en blott
statsdekoration, försågs med en riklig civillista, fick till
residens Versailles’ konungaborg, skulle representera staten, men
tillerkändes ingen annan befogenhet än att till- och afsätta 2
konsuler. Dessa skulle åter utöfva hela regeringsmakten och
inom de 3 notabellistorna utse alla ämbetsmän, men äfven
deras makt förlamades därigenom, att den ena blott skulle
få handhafva de inre och den andra blott de yttre
angelägenheterna. Slutligen skulle det finnas en s. k. nationell jury,
som skulle bestå af 80 för lifstiden utsedda medlemmar och
ega att komplettera sig själf. Denna skulle inom
nationallistan utse valherren och folkrepresentanterna och gjordes till
en högsta vårdare af författningen, i det den tillerkändes rätt
att kassera hvarje författningsvidrig lag samt i sig upptaga
hvarje för friheten farlig offentlig funktionär, hvilket var det
samma som att för alltid afsätta honom, då den
konstitutionella juryns medlemmar ej kunde bekläda något annat
uppdrag.
Emellertid skulle Sieyès nu finna, att han grundligt
misstagit sig i sin beräkning, att Bonaparte skulle låta bruka sig
till ett verktyg för realiserandet af denna författningsplan.
Själf i hög grad penningkär, hade han trott, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
