Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 3. Den fria författningens undergång (Konventets afslutning och Direktoriet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11 personer, men prefekterna och underprefekterna skulle
ensamma handhafva administrationen och rådens medlemmar
utnämdes af förste konsuln. I hvarje kommun skulle finnas
en mär och ett municipalråd, men de skulle tillsättas af
förste konsuln eller prefekten. Paris styrdes af en mängd
märer utan råd. Med drömmen om själfstyrelse var det sålunda
nu förbi, men i Napoleons kraftiga hand blef denna
centralisation ett medel att återställa ordning och säkerhet, bringa reda
i finanserna, skapa materielt välstånd och återställa de
förfallna kulturanstalterna; och för den öfverretade, dödströtta
nationen kändes detta nu som den största lycka. Äfven i
religiöst hänseende fick nationen omsider ro. Till en
början tycktes väl Bonapartes öfvertagande af makten vilja gifva
ny fart åt den republikanska kulten, i det ämbetsmännen
visade benägenhet att utveckla den till en napoleonsk heroskult,
men Bonaparte var alt för praktisk för att ej inse faran af
att stöta folkets religiösa uppfattning. Han lät därför genast
återgifva kommunerna deras kyrkor, tillät söndagens firande
och gjorde slut på förföljelsen mot de edvägrande presterna.
Äfven de sår, som de politiska förföljelserna och
emigrantlagstiftningen slagit, sökte han hela. De under direktoriet
deporterade eller inspärrade återfingo till allra största delen
friheten, och ehuru själfva konsitutionen stadfästat lagarna
mot emigranterna, lät Bonaparte (Febr. 1800) gifva sig rätt
att i enskilda fall benåda dylika, och i Okt. s. å. lät han
utstryka hela klasser från emigrantlistan, hvarigenom tusentals
medborgare återskänktes åt landet. Därjämte återgaf han
emigranternas slägtingar den fulla utöfningen af deras
medborgerliga rättigheter. Själf höjde han sig också öfver hvarje
partiståndpunkt. En hvar, som ville underkasta sig honom
och var lämplig för hans syften, kunde vänta befordringar
och äreställen, oberoende af om han varit emigrant,
»konungamördare» eller skräckman. Naturligtvis framkallade detta
inom en generation, hvars själfständighetskänsla förslöats af
skräckväldet, vidriga yttringar af kryperi, men å andra sidan
gjordes dock därigenom slut på partiförbistringen, och mången
dugande kraft, som revolutionen bortstött, kom nu landet
till godo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
