Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII.
En ny, klar dag sken in genom den lilla fönsteröppningen
oeh väckte flickan, ty den ville hava sällskap av hennes ögon,
med vilka den kände sig besläktad. Vid åsynen av det
främmande rummet och dess obekanta föremål, for hon
helt oroligt upp och undrade, huru hon blivit förflyttad från
sin välbekanta kammare, där hon tyckte sig hava insomnat
aftonen förut. Men en ny blick omkring rummet påminde
henne om allt det, som nyligen tilldragit sig, och hon
skyndade upp ur sin säng med hopp och förtröstan.
Det var ännu tidigt, och som den gamle mannen ännu
sov, gick hon ut på kyrkogården, där hon med sina fötter
sopade daggen av det långa gräset och ofta gjorde en
omväg över sådana ställen, där det växte längre än på andra,
på det att hon icke skulle trampa på några gravar. Hon
kände ett egendomligt slags nöje i att uppehålla sig bland
de dödas boningar och läsa inskrifterna på gravvårdarna —
och gick med stigande intresse från den ena graven till den
andra.
Kon betraktade just en låg gravsten, som förtäljde om en
ung man, vilken hade dött för femtiofem år sedan vid
tjugu-tre års ålder, då hon hörde vacklande steg närma sig, och
fick se en gammal kvinna, böjd under årens tyngd, som
stapplade fram till samma grav och bad henne läsa
inskriften på stenen. Gumman tackade henne, då hon hade
läst den, och sade att hon många, långa år hade kunnat
dessa ord utantill, men icke kunde se dem nu.
»Var ni hans mor?» sade flickan.
»Jag var hans hustru, min vän.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
