- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
129

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XIX.



Kvällsvarden var ännu icke slut, då till »De lustiga
bröderna» anlände ännu tvenne resande, vilka ämnade sig åt
samma håll som de övriga. En av dem var ägare till en jätte
samt ett litet fruntimmer utan ben och armar, och dessa
båda hade han skickat förut på en transportvagn; den
andra var en tyst herre, som förtjänade sitt bröd på att göra
kortkonster och som hade vanställt sitt naturliga
ansiktsuttryck genom att stoppa in små blytärningar i ögonen och
taga ut dem ur sin mun, vilket var en av hans
yrkestalanger. Namnet på den förste av dessa nykomlingar var
Vuffin; den andre kallades, sannolikt som en rolig satir
över hans fulhet, Vackre William. För att göra det så
trevligt åt dem som möjligt, satte sig värdshusvärden
raskt i rörelse, och inom en ganska kort stund voro båda
herrarna fullkomligt belåtna.

»Hur är det med jätten?» frågade Kort.

»Tämligen klen på benen», svarade mr Vuffin. »Jag
börjar bli rädd för att han snart skall gå på knäna.»

»Det var dåliga utsikter», sade Kort.

»Jaa, de äro verkligen dåliga», svarade mr Vuffin och
betraktade elden med en suck. »Blir bara en jätte en gång
ostadig på benen, bryr sig publiken inte om honom mer än
en vissnad kålstock.»

»Vad blir det av gamla jättar?» frågade Kort, som efter
litet betänkande åter vände sig till honom.

»De nyttjas vanligtvis till att passa upp på dvärgarna»,
sade mr Vuffin.

»Men det måste falla sig dyrt att underhålla dem, då de
inte kunna visas, vad?» yttrade Kort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free