Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gentlemannen uttömt sin övertalningsförmåga, steg han av
för att leda honom; varpå ponnyn, kanske därför att han
ansåg detta vara en tillräcklig eftergift, satte i väg med
den gamla frun och stannade vid det rätta huset, dit den
gamle gentlemannen flåsande fick komma efter.
Det var då som Kit visade sig vid ponnyns huvud och
med ett leende lyfte på hatten.
»Nå, min själ», utropade den gamle gentlemannen, »är
icke ynglingen här!»
»Jag sade ju, att jag skulle vara här», sade Kit och
klappade Whisker på halsen. »Det är en liten vacker
ponny, den här.»
»Min vän», sade den gamle gentlemannen. »Det var en
ovanlig yngling! En bra yngling, det är säkert det!»
»Det tror jag också», svarade den gamle frun. »En
mycket bra yngling, och säkert är han en god son.»
Kit visade sin erkänsla för dessa uttryck av förtroende
genom att lyfta på hatten igen och rodna starkt. Den
gamle gentlemannen hjälpte därpå den gamla frun ur
vagnen, och sedan de betraktat honom med ett gillande
leende, gingo de in till notarien — talande om honom under
vägen in, vilket Kit icke kunde undgå att höra. Strax därpå
kom mr Witherden, ivrigt luktande på blombuketten,
fram till fönstret och såg på honom, och sedan kom mr
Abel fram och såg på honom, och sedan kommo den gamle
gentlemannen och den gamla frun fram och sågo på
honom igen, och sedan kommo allesammans fram och sågo på
honom på en gång, vilket Kit, som kände sig mycket
förlägen häröver, låtsade som han icke märkte. Därför
klappade han ponnyn allt ivrigare, och denna frihet tillät
ponnyn helt beskedligt.
Ansiktena hade icke många ögonblick varit försvunna ur
fönstren, då mr Chuckster kom ut på trottoaren och sade till
Kit, att man ville tala med honom där inne och bad honom
gå in, så skulle han under tiden se efter giggen. I det
han gav honom denna befallning, anmärkte mr Chuckster,
att han ville bliva fördömd, om han kunde komma under
fund med om han — Kit — var riktigt enfaldig eller
riktigt slipad, men antydde genom en misstrogen skakning på
huvudet, att han lutade åt den sista åsikten.
Kit steg in på kontoret med stor förfäran, ty han var
icke van att vistas bland främmande fruntimmer och herrar,
och blecklådorna och de dammiga pappersbuntarna hade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
