Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan de togo plats i vagnen, och med lättat hjärta såg dem
begiva sig av.
»Nå-å, mor», sade Kit, då han rusade tillbaka in i
rummet, »nu tror jag, att min lycka nära nog är gjord.»
»Jag skulle tro att den är det fullkomligt, Kit», svarade
hans moder. »Sex pund om året! Tänk bara!»
»Vill Gud, skall ni snart få se vilken fin dam jag skall
göra av er om söndagarna, mor! Och vilken lärd karl
Jakob skall bli sedan, och vad han där i vaggan skall bli
duktig och vad vi skola göra rummet där uppe fint! Sex
pund om året!»
»Hä!» kraxade en främmande röst. »Vad är det med
sex pund om året?»
Just som rösten gjorde detta spörsmål, steg Daniel Quilp
in med Richard Swiveller i hälarna.
»Vem har sagt, att han skall få sex pund om året?» sade
Quilp och tittade sig skarpt omkring. »Har gubben sagt
det eller har lilla Nell sagt det? Och vad skall han ha det
för, och var äro de, vad?»
Den goda kvinnan var så förskräckt över detta okända
fulhetsmönsters plötsliga uppträdande, att hon helt
hastigt tog det lilla barnet ur vaggan och drog sig undan till
rummets avlägsnaste vrå, medan lille Jakob betraktade
honom under ett slags förtrollning och skrek hela tiden.
Richard Swiveller tog över mr Quilps huvud en bekväm
översikt över familjen, och Quilp själv log med händerna
i sina fickor och med ofantlig belåtenhet åt den
uppståndelse han väckt.
»Var inte rädd, min fru», sade Quilp. »Er son känner
mig; jag äter inte barn; jag tycker inte om dem. Men
det är i alla fall bäst att tysta munnen på den där
skrikhalsen. Hör på, din slyngel, vill du vara tyst!»
Lille Jakob hämmade i loppet tvenne tårar, som höllo på
att tränga sig fram ur hans ögon, och försjönk genast i
tyst förfäran.
»Nå, min gosse», sade Quilp, »varför har du inte varit
hos mig som du lovade?»
»Vad skulle jag komma för?» svarade Kit. »Jag har
ingenting med er att skaffa, lika litet som ni med mig.»
»Hör på den, min fru!» sade Quilp. »När var din förre
herre här sist eller när hade han bud här? Är han här nu?
Eller vart har han eljest tagit vägen?»
»Han har aldrig varit här ens», svarade hon. »Jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
