Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Billig förtäring för människor och djur», sade mr Groves
citerande sin skylt. »Klockan är halv ett.»
»Det är mycket sant», sade den oroliga flickan. Klockan
blir två, innan vi hinna tillbaka. Vad skulle det kosta, sir,
om vi stannade här?»
»Två goda sängar, en shilling och sex pence; kvällsmat
och öl en shilling; summa två shillings och sex pence»,
svarade den tappre soldaten.
Nell hade ännu guldmyntet insytt i sin klänning och då
hon kom att tänka på huru sent det var och huru gärna
mrs Jarley ville sova i ro, beslöt hon efter mycken tvekan
att stanna kvar. Hon förde därför sin morfader avsides
och sade honom, att hon ännu hade tillräckligt kvar att
betala deras härbärge med, samt föreslog honom att de
skulle stanna kvar där över natten.
»Om jag blott hade haft dessa pengar förut!» mumlade
gubben.
»Vi besluta oss, med er tillåtelse, att stanna här», sade
Nell och vände sig hastigt till värdshusvärden.
»Det tror jag också är det klokaste», svarade mr Groves.
»Ni skall strax få er kvällsvard.»
Följaktligen tog mr Groves in bröd, ost och öl under
många lovtal om dess förträfflighet, samt bad sina gäster
gripa verket an och göra sig hemmastadda. Nell och
hennes morfader åto blott föga, ty båda voro sysselsatta med
sina egna tankar; de båda andra gästerna vederkvickte
sig med brännvin och tobak.
Som de skulle lämna huset mycket tidigt följande
morgon, var flickan angelägen om att betala, innan de gingo
till sängs. Men som hon insåg nödvändigheten av att dölja
sin lilla skatt för sin morfader och måste växla
guldmyntet, tog hon förstulet fram det ur sitt gömställe och passade
på tillfälle att följa värdshusvärden, då han gick ut, samt
räckte honom myntet ute i skänkrummet.
»Vill ni ge mig tillbaka på det här?» sade flickan.
Mr James Groves var tydligen överraskad och betraktade
myntet och klingade med det som om han hade stor lust att
fråga var hon kommit över det. Men som det var äkta
och växlades i hans hus, insåg han, som en klok
värdshusvärd, att det icke angick honom. I alla händelser räknade
han upp och lämnade henne växelpenningarna. Flickan
ämnade just återvända till det rum, där de tillbragt aftonen,
då hon tyckte sig se en gestalt, som just i detsamma smög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
