- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
204

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XXXI.



Med mera vacklande och osäkra steg, än då hon hade
närmat sig rummet, trevade hon sig tillbaka till sin egen
kammare. Den fasa, hon nyss hade känt, var ingenting i
jämförelse med den, som nu fick makt med henne. Den
gråhårige gamle mannen, som gled in likt en ande i hennes
rum och begick stöld, under det han trodde henne sova, och
därpå begav sig bort med sitt byte och ruvade däröver med
den spöklika segerglädje, hon hade bevittnat, var värre
än allt vad den vildaste fantasi kunde hava ingivit henne.

Hon hyste ingen fruktan för sin käre, gamle morfader,
i vilkens kärlek till henne denna själssjukdom hade sitt
upphov; men den man, hon hade sett denna natt, intagen
av hasardspelet, lurande i hennes rum och räknande
penningarna vid det glimmande ljuset, tycktes likna en annan
varelse i hans skepnad, en vidunderlig förvridning av hans
bild, ett något att rysa tillbaka för och frukta, därför att
det hade en likhet med honom och höll sig så nära henne
som det gjorde. Hon kunde knappast sammanställa sin
tillgivne följeslagare, utom genom hans förlust, med denne
gamle man, så lik och dock så olik honom. Hon hade
gråtit över att se honom slö och tyst. Huru mycket större
orsak hade hon icke nu att gråta!

Flickan satt vaken och tänkte på allt detta, tills
skenbilden i hennes själ så tilltog i dysterhet och fasa, att hon
insåg att det skulle bliva en lättnad, om hon fick höra
gubbens röst eller blott finge se honom, i fall han sov, för att
därigenom bannlysa det förfärliga, som hopat sig omkring
hans bild. Hon smög sig åter ned för trappan och genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free