Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 den gamla a:; ti kv i tetshandeln
»Jag menade verkligen intet ont därmed», sade en mild
röst. »Det var sannerligen en ögonblicklig ingivelse.»
»Ingivelse», upprepade miss Monflathers hånfullt. »Det
förundrar mig att ni tager er friheten tala om ingivelse
till mig» — båda lärarinorna instämde — »jag antager att
det också är ingivelse, som föranleder er att taga parti för
varje låg och simpel varelse som kommer i er väg» — båda
lärarinnorna antogo det också.
»Men jag vill låta er veta, miss Edwards», återtog
före-stånderskan i en ton av tilltagande stränghet, »att det icke
kan tillåtas er att på detta oerhört opassande sätt trotsa
dem, som stå över er. Om ni icke har något skäl att
iakttaga en passande värdighet inför en flicka i ett vaxkabinett,
så finnes det andra unga damer här, som ha det, och ni
måste antingen rätta er efter dessa unga damer eller också
lämna anstalten, miss Edwards.»
Den unga flickan, som var moderlös och fattig, var
frielev i skolan — fick undervisning för intet — undervisade
sig själv för intet i vad hon lärt — fick kost för intet
— husrum för intet — och ansågs och behandlades såsom
någonting ofantligt mycket mindre än intet av alla, som
vistades i huset. Tjänstepigorna kände hennes
underlägsenhet, ty de voro bättre behandlade, kunde komma och gå fritt
och behandlades i deras ställning med mycket större
aktning. Lärarinnorna voro oändligt överlägsna, ty de hade på
sin tid betalat för sin skolgång och fingo i sin tur betalt.
Lärjungarna brydde sig föga om en kamrat, som icke hade
några storståtliga berättelser om sitt hem, inga vänner som
kommo dit med posthästar, ingenting lysande att tala om
och ingenting att ståta med. Men varför var mrs
Monflathers alltid förargad och uppretad på den fattiga lärjungen?
Varav kunde det komma sig?
Jo, den mest glänsande fjädern i miss Monflathers’
huvudbonad och den mest strålande stjärnan i miss
M|onflathers’ skola var dotter till en baronet — en verkligt levande
dotter till en verkligt levande baronet — vilken, i följd av
någon utomordentlig omstörtning i naturens lagar, icke blott
var simpel till anletsdragen, utan även inskränkt till
förståndet, medan den fattiga lärjungen hade både gott huvud
och var vacker och väl växt. Det kan förefalla otroligt.
Miss Edwards, som endast betalade en obetydlig avgift,
vilken hade gått åt för länge sedan, överglänste och
överträffade varje dag baronetens dotter, vilken inhämtade all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
