Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Således är jag Brass’ skrivare», sade Dick. »Och Brass’
systers skrivare — skrivare åt en kvinnlig drake. Mycket
bra! Vad skall jag bli härnäst? Skall jag bli en
missdådare och trava omkring i ett skeppsvarv med ett nummer
prydligt insytt på min uniform och strumpebandsorden om
benet. Duger det, eller är det för fint? Som du behagar,
du får naturligtvis din vilja fram.»
Enär han var alldeles ensam, kan man antaga att han
vid dessa yttranden vände sig till sitt öde, vilket efter vad
vi hava inhämtat vid liknande fall, det är hjältars vana att
håna på ett besynnerligt bittert och ironiskt sätt, då de
befinna sig i en belägenhet av obehaglig art. Detta är dess
mera sannolikt av den omständigheten att mr Swiveller
riktade sina yttranden mot taket, där denna kroppslösa
personlighet vanligtvis antages bo — utom på teatern, då
den har sin varelse mitt i den stora ljuskronan.
»Quilp erbjuder mig denna plats, som han säger sig kunna
försäkra mig om», återtog Dick efter en tankfull tystnad
och räknade omständigheterna i sin belägenhet. »Fred, som
jag kunnat gå ed på att han icke ville höra talas om
någonting dylikt, understödjer till min förvåning Quilp —
bakslag nummer ett! Min tant på landet upphör med sina
penningförsträckningar och skriver ett ömt brev för att
säga mig att hon gjort ett nytt testamente, däri hon
uteslutit mig — bakslag nummer två. Inga penningar; ingen
kredit; ingen hjälp från Fred, som plötsligt tyckes ha
blivit mycket stadig; uppsägning att flytta från mina gamla
rum — bakslag nummer tre, fyra, fem och sex! Under ett
sådant hopande av bakslag kan ingen människa anses
handla av fri vilja. Ingen människa krossar sig själv; om
hans öde krossar honom, måste hans öde också hjälpa upp
honom igen. Gå på därför, min gubbe», sade Swiveller
och tog med en betecknande nick avsked av taket, »och
låt oss se vem utav oss som tröttnar först!»
Såsom ett medel att bibehålla sitt lugn och sin
självbehärskning inlät han sig nu i en noggrannare
undersökning av kontoret; tittade på perukasken, böckerna och
bläckhornet; löste upp och genomgick alla papperen och
ristade in några tänkespråk på bordet med det skarpa
bladet av mr Brass’ pennkniv. Sedan han sålunda, så att
säga, i kraft av dessa mått och steg tagit sin plats i formlig
besittning, öppnade han fönstret och lutade sig vårdslöst ut
därigenom, tills en ölförsäljare råkare gå förbi, vilken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
