Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVII.
Bland sina övriga egendomligheter — och den ensamme
gentlemannen hade ett ganska stort förråd sådana — var
även den att han hyste ett högst utomordentligt intresse för
Punchföreställningar. Om ljudet av en Punchs stämma
nådde Bevis Marks, kunde den ensamme gentlemannen, till
och med om han låg i sin säng och sov, rusa upp, kasta på
sig kläderna och med full fart ila till stället samt strax
därpå återvända i spetsen för en hel skara dagdrivare, som
hade teatern och dess ägare mitt ibland sig. Genast
uppsattes teatern mitt för mr Brass’ hus; den ensamme
gentlemannen slog sig ned i fönstret en trappa upp,
föreställningen fortgick med sitt livande ackompanjemang av pipa och
trumma och skrik, till ytterlig bestörtning för alla nyktra
arbetsmyror vid denna tysta gata. Man kunde hava väntat,
att när föreställningen var slut, både skådespelare och
åhörare skulle hava skingrat sig; men efterspelet var icke
bättre än föreställningen, ty djävulen var knappast död, förrän
direktören för dockteatern och hans kompanjon av den
ensamme gentlemannen kallades upp på hans rum, där de
undfängnades med spirituösa av hans eget förråd och där
de hade långa samtal med honom, vilkas innehåll ingen
mänsklig varelse kunde fatta.
Ingen blev mera harmsen av dessa tilltag än mr
Samp-son Brass, vilken, eftersom han ingalunda kunde förmå sig
att förlora en så inbringande hyresgäst, ansåg det klokt att
hålla till godo med hans förolämpningar liksom med hans
penningar.
»Nåå», sade mr Brass en eftermiddag, »nu ha två dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
