Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och som han av denna orsak hade gjort sig ett visst besvär
med att hos sin kamrat väcka en känsla av deras skönheter
och mångfaldiga förtjänster, reste sig både han och miss
Sally och togo plats vid fönstret.
Enär fönsterrutorna voro dunkla, lyfte mr Swiveller, i
överensstämmelse med en vänskaplig vana, som hade
uppstått dem emellan, den bruna hårklädseln från miss Sallys
huvud och torkade omsorgsfullt fönstret därmed. Just som
han hade lämnat den tillbaka och dess fagra ägarinna hade
satt på den igen återkom hyresgästen med teatern och dess
förevisare i hälarne samt en stark tillökning till
åskådareskaran. Förevisaren försvann med all skyndsamhet bakom
förhänget, och hans kamrat, som tog plats bredvid teatern,
överskådade åhörarne med ett märkligt uttryck av
sorgsenhet, vilket blev ännu märkligare, då han blåste en
dansmelodi på detta älskliga instrument som vanligtvis benämnes
mungiga, utan att alls förändra det sorgsna uttrycket i övre
delen av sitt ansikte, fastän hans mun och haka med
nödvändighet försattes i livliga rörelser.
Skådespelet började och fortgick på vanligt sätt till sitt
slut och den sinnesrörelse, som väckes bland stora
folksamlingar, då de befrias från ett tillstånd av andlös
spänning och åter otvunget kunna tala och röra sig, var ännu
förhärskande, då hyresgästen, såsom vanligt, kallade upp
dem till sig.
»Båda två», ropade han från fönstret, ty endast
förevisaren — en liten tjock karl — beredde sig att lyda
kallelsen. »Jag vill tala med er. Kom båda två!»
»Kom, Tommy», sade den lille mannen.
»Jag är inte fallen för att prata», svarade den andre,
»säg honom det.»
»Ser du inte att gentlemannen har butelj och glas där
uppe», svarade den lille mannen.
»Kunde du inte ha sagt det genast?» genmälde den
andre med plötslig livlighet. »Nåå, vad dröjer du efter?
Tänker du låta gentlemannen vänta hela dagen? Har du
då inte ett tecken skick och fason?»
Med denna förebråelse skuffade den sorgbundne mannen,
som icke var någon annan än mr Thomas Codlin, undan sin
vän och medbröder i yrket, mr Harris, även kallad Kort,
och skyndade före honom till den ensamme gentlemannens
rum.
»Nåå, mina vänner», sade den ensamme gentlemannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
