Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beslöt hon sig att emottaga anbudet. Båten kom åter tätt
intill stranden, och innan hon fick tid till vidare
funderingar, voro hon och hennes morfader ombord, och pråmen
gled stilla fram genom kanalen med dem.
Deras väg gick för det mesta genom lågland och öppna
slätter, och förutom dessa avlägsna ställen samt då och då
några karlar, som arbetade på fälten eller stodo och gapade
på broarna, under vilka de färdades, för att se dem kräla
fram, inkräktade intet på deras enformiga och avsöndrade
väg.
Nell blev tämligen nedslagen, då de sent på
eftermiddagen stannade vid ett slags varv och hon fick veta av en
bland karlarna att de icke skulle hinna fram till sin
bestämmelseort förr än följande dag samt att hon gjorde bäst
i att köpa sig livsförnödenheter, om hon icke hade några.
Hon ägde blott några få pence, men även med dessa måste
hon vara mycket hushållsaktig, efter som de voro på väg
till en alldeles främmande ort och alldeles utan någon
tillgång. Ett litet bröd och en bit ost var därför allt vad
hon kunde anskaffa och därmed tog hon plats i båten igen,
och efter en halvtimmes uppehåll, varunder karlarna drucko
på värdshuset, fortsatte de sin resa.
De hade med sig litet öl och brännvin till båten, voro
snart på god väg att bliva grälaktiga och berusade. Nell
undvek därför den lilla kajutan, som var mycket mörk och
smutsig och dit både hon och hennes morfader blevo
inbjudna, och satte sig i stället i friska luften med den
gamle mannen bredvid sig, under det hon med bävande
hjärta lyssnade på sina bullersamma värdar.
Det var verkligen mycket råa, bullersamma människor,
fastän tämligen hövliga mot sina båda passagerare. Då
sålunda en träta uppstod mellan karlen vid styret och hans
vän i kajutan, rörande vem som först hade föreslagit det
lämpliga i att bjuda Nell öl, och då tvisten ledde till en
brottning, varunder de till hennes obeskrivliga fasa slogo
varandra förfärligt, yttrade ingendera något missnöje med
henne, utan båda nöjde sig med att giva det luft mot sin
motståndare, vilken han, förutom slag, bestod en mängd
artigheter, vilka till all lycka för flickan, voro alldeles
obegripliga för henne. Tvisten bilades slutligen av karlen,
som kom upp ur kajutan och sedan själv tog rodret utan
att ådagalägga den minsta oro.
Nu var det åter natt, och fastän flickan kände sig frusen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
