Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moder, min goda själ, farväl, en angenäm resa — tillbaka,
sir? Hm!»
Med dessa avskedsord och med ett grin på sitt ansikte,
som tycktes vara sammansatt av alla vidunderliga grin,
vartill människor eller apor äro i stånd, avlägsnade sig
dvärgen.
»Åhå!» sade han, då han kommit till sitt rum. »Åhå!
Har jag dig där, min vän! Så-å!»
Fnissande som om han vore på någon stor lustbarhet
vaggade Quilp fram och tillbaka i stolen och föll i
funderingar.
Först skärskådade han de omständigheter, som föranlett
honom att begiva sig till detta ställe, och vilka i korthet
voro följande. Då han tittat in på mr Sampson Brass’
kontor aftonen förut hade han överraskat mr Swiveller,
vilken i samma ögonblick råkade stänka ett glas varm
whiskytoddy över lagens damm och ganska rikligt fukta
sin aska, som talesättet lyder. Men som aska i abstrakt
mening, då den alltför mycket fuktas, för en svag och osäker
konsistens, befann sig även mr Swivellers aska, som
insupit en ej obetydlig mängd vått, i ett slipprigt tillstånd,
så till vida som de olika idéer, vilka gjort intryck därpå,
höllo på att förlora sin utmärkande karaktär och
sammansmälta med varandra. Det är icke ovanligt att
människonaturen i detta tillstånd skattar sig själv över allting för
sin stora klokhet och sitt skarpsinne, och som mr Swiveller
särskilt berömde sig av dessa egenskaper, begagnade han
tillfället att yttra, att han hade gjort besynnerliga
upptäckter rörande den ensamme gentlemannen, som bodde
däröver, upptäckter, vilka han hade beslutit gömma i sin egen
barm och vilka varken plågor eller smicker någonsin skulle
förmå honom att uppenbara. Över detta beslut uttalade
mr Quilp sitt högljudda bifall och som han i samma
andetag började uppegga mr Swiveller till vidare antydningar,
kom han snart underfund med att den ensamme
gentlemannen hade meddelat sig med Kit och att detta var den
hemlighet, som aldrig skulle yppas.
Då mr Quilp erhållit denna underrättelse, förmodade han
genast att den ensamme gentlemannen en trappa upp måste
vara samma person, som hade besökt honom, och sedan
han förvissat sig om att detta antagande var riktigt, kom
han utan svårighet till den slutsatsen, att avsikten och
ändamålet med hans förbindelse med Kit var att upptäcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
