Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är för torr och det är för mycket tvång också. Jag har
tänkt på att rymma fältet.»
»Bah!» sade dvärgen. »Vart har ni då tänkt ta vägen?»
»Det vet jag inte», svarade Dick. »Till Highgate, kan
jag tro. Kanske klockorna ringa ’vänd om igen, Swiveller,
lordmayor av London’. Whittingtons namn var Dick.
jag önskar att kattor vore sällsyntare.»
Quilp såg på sin vän och väntade tåligt på vidare
upplysningar; men mr Swiveller tycktes icke hava bråttom
därmed, ty han åt långsamt sin middag under djup tystnad.
»Kanske ni vill ha en bit kaka», sade Dick slutligen. »Var
så god. Ni bör tycka om den, ty den är av egen
tillverkning.»
»Vad menar ni?» sade Quilp.
Mr Swiveller svarade med att taga upp ur fickan ett
litet flottigt paket, som han långsamt vecklade upp, tills han
fick fram en liten skiva plumpudding, ytterst hårdsmält till
utseendet.
»Vad tror ni att det här är?» frågade mr Swiveller.
»Det ser ut som en bröllopstårta», svarade dvärgen
grinande.
»Och vems bröllopstårta tror ni då att det är?» sporde
mr Swiveller.
»Inte —»
»Jo», sade Dick, »just hennes. Hon heter Cheggs nu,
Sophy Cheggs. Och dock älskade jag som den aldrig
älskat, som träben ej haft.
Mr Swiveller vek ihop paketet, stack in det i bröstfickan
och lade armarna i kors.
»Nu hoppas jag att ni är nöjd, sir», sade Dick, »och jag
hoppas Fred också är nöjd. Ni voro i kompani om ofoget
och jag hoppas ni tycka om det. Det var således den
triumf jag skulle få?»
Döljande sin hemliga glädje över mr Swivellers motgång,
valde Daniel Quilp det säkraste medlet att trösta honom
genom att ringa och beställa en butelj glödande vin — det
vill säga dess vanliga ställföreträdare — varav han skänkte
i mycket flitigt, i det han uppmanade mr Swiveller att
dricka honom till i åtskilliga skålar, som förlöjligade Cheggs och
prisade ungkarlslivets lycka. Och sådant var deras intryck
på mr Swiveller, att inom ganska kort tid modet steg hos
honom och han var i stånd att giva dvärgen en beskrivning
över emottagandet av bröllopskakan, vilken hade blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
