Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Swiveller, vilken under deras frånvaro förlustat sig med
åtskilliga pantomimiska rörelser.
När helst Kit kom ensam och utan vagnen, inträffade det
alltid att Sampson Brass påminde sig något ärende och
skickade mr Swiveller till något avlägset ställe, varifrån han
icke kunde väntas tillbaka på ett par timmar. Så snart nu
Swiveller var ur sikte, avlägsnade sig miss Sally genast.
Mr Brass slog därpå upp kontorsdörren på vid gavel,
gnolade sin gamla visa av hjärtans fröjd och log lika serafiskt
som förut. Då Kit kom ner för trappan, kallades han in,
underhölls med något moraliskt och angenämt samtal,
ombads kanske att se till kontoret ett ögonblick, medan mr
Brass gick ett ärende över gatan, och fick sedermera en eller
ett par halvkronor, allt efter som det föll sig. Detta
inträffade sa ofta, att Kit, som alls icke tvivlade på att
penningarna kommo från den ensamme gentlemannen, vilken
redan hade belönat hans moder med stor frikostighet, icke
nog kunde beundra hans ädelmod och köpte så många
billiga skänker åt modern och åt lille Jacob och den minste
brodern och Barbara också, att någon av dem alltid fick en
ny småsak nästan för varje dag.
Under det att detta pågick i och utom Sampson Brass’
kontor, började Richard Swiveller, som ofta lämnades
ensam där, tycka att tiden blev för lång. För att därför
bevara sitt goda lynne förskaffade han sig ett cribbagebräde
och en kortlek och vande sig att spela med en stum person
om ända till femtio tusen pund partiet förutom en mängd
tillfälliga betar, som gingo till en betydlig summa.
Som dessa spel försiggingo mycket tyst oaktat de stora
insatser det gällde, började mr Swiveller tro att han de
aftnar, då mr och miss Brass voro ute, hörde ett slags
frustande eller ljudet efter en häftig andhämtning i riktning
åt dörren till, och dessa ljud ansåg han efter något
betänkande böra utgå från den lilla tjänsteflickan, som alltid
hade snuva i följd av fukten, där hon bodde. En afton såg
han uppmärksamt åt det hållet och upptäckte tydligt ett öga
som lyste genom nyckelhålet, och då han nu icke tvivlade
på att hans misstankar voro riktiga, smög han sig sakta
fram till dörren och störtade sig över henne, innan hon blev
varse att han närmade sig.
»Åh! Jag menade icke något illa», utropade den lilla
tjänsteflickan, som var lika ängslig som en mycket större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
