Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTIOÅTTONDE KAPITLET 383
litet skyldig som någon av er. Jag en tjuv! Åh, mr Brass,,
ni känner mig bättre! Jag är säker om att ni känner mig
bättre, det här är inte rätt gjort av er!»
»Jag ger er mitt ord, konstapel —», sade Brass.
Men härvid inföll konstapeln med den i lagstiftningen
antagna grundsatsen att ord vore bara munväder, men att
eder vore föda för fullväxt folk.
»Fullkomligt sant, konstapel», instämde Brass. »Jag ger
er min ed, konstapel, på att ända tills denna olyckliga
upptäckt gjordes, hade jag sådant förtroende till den här
ynglingen, att jag skulle ha anförtrott honom —. En
åkardroska, mr Richard.»
»Vem är det väl som känner mig», utropade Kit, »och
som icke skulle tro på mig? Fråga vem som helst om jag
någonsin tagit en penny av dem. Var jag någonsin oärlig,
då jag var fattig och hungrig, och är det sannolikt att jag
skulle börja nu? O, betänk vad ni gör! Hur kan jag väl
möta de bästa vänner, någon mänsklig varelse haft, med
denna förfärliga anklagelse på mig.»
Mr Brass svarade att det skulle hava varit väl för
fången, om han hade tänkt på det förut, då den ensamme
gentlemannens röst hördes uppifrån trappan fråga vad som
stod på. Kit gjorde en ofrivillig ansats mot dörren, men
hejdades hastigt av konstapeln och hade den smärtan att
se Sampson Brass springa ut och berätta händelsen på sitt
eget sätt.
»Och han kan också knappast tro det», sade Sampson,
då han kom tillbaka, »och ingen skall tro det. Jag önskar
jag kunde betvivla mina sinnens vittnesbörd, men deras
intyg är oemotsägligt. Nu, Sara, hör jag vagnen på Bevis
Marks; sätt på dig din hatt, så ge vi oss av. Ett ledsamt
ärende! En moralisk begravning, ja riktigt!»
»Mr Brass», sade Kit, »gör mig en tjänst. För mig till
mr Witherdens först.»
»Ja, jag vet inte», stammade mr Brass, som kanske hade
sina skäl att vilja visa sig i så vacker dager som möjligt i
notariens ögon. »Hur ha vi det med tiden, konstapel?»
Konstapeln svarade att om de begåvo sig å väg genast,
hade de tillräckligt med tid, samt uttalade slutligen sin åsikt
att det var som det var och kunde icke hjälpas.
Som mr Richard Swiveller kommit med vagnen och satt
kvar i det mest bekväma hörnet av den, uppmanade Brass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
