Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han och skrattade av alla krafter — han hade tydligen den
föreställningen, att alltsammans blivit uppfunnet och
tillställt till hans särskilda förlustelse.
Fångvaktaren lade från sig tidningen, gick omkring
gallret, där Kits moder stod, tog korgen från henne,
undersökte dess innehåll, lämnade den åt Kit och gick tillbaka
till sin plats. Fången hade icke stor matlust, men han
satte sig på golvet och åt så duktigt han kunde, under det
att, för varje matbit han stoppade i sin mun, hans mor
snyftade och grät ånyo, fastän med en dämpad smärta,
som talade om den tillfredsställelse, denna anblick skänkte
henne.
Medan Kit var sålunda sysselsatt, framställde han några
oroliga spörsmål om sitt husbondefolk och huruvida de
hade sagt vad de tänkte om honom; men allt vad han
kunde få veta var, att mr Abel själv med mycken vänlighet
och grannlagenhet framfört underrättelsen om vad som
skett till hans moder aftonen förut. Kit var just på väg
att hämta mod och fråga Barbaras moder efter Barbara,
då fångvaktaren, som hade ditfört honom, återkom, och en
annan fångvaktare visade sig bakom de besökande, samt
den tredje fångvaktaren med tidningen utropade: »tiden
är ute!» Varpå han i samma andedrag tillade: »hit nu
med de andra!» och därpå åter fördjupade sig i sin
tidning. Kit fördes bort på ögonblicket med en välsignelse
från sin moder och ett skrik från lille Jacob, som återljöd
i hans öron. Då han gick över den nästa gården, ropade
en annan fångvaktare åt dem att stanna, och kom fram
med en mugg porter i handen.
»Det här är ju Kristofer Nubbles?» sade karlen.
Hans kamrat svarade, att det var den ifrågavarande
gröngölingen.
»Då är det här er porter», sade den andra karlen till
Kristofer.
»Jag ber om förlåtelse», sade Kit. »Vem har sänt mig
den?»
»Jo, er vän», sade karlen. »Ni skall få en sådan var dag,
säger han. Och det skall ni också, bara han betalar den.»
»Min vän!» upprepade Kit.
»Ni är litet bortkommen», genmälde den andre karlen.
»Där är hans brev. Tag det!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
