- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
395

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LXII.



Ett svagt ljussken, som skimrade genom kontorsfönstret
på Quilps varv och såg inflammerat och rött ut i
aftondimman, som om det led därav likt ett öga, tillkännagav för
mr Sampson Brass, då han närmade sig träkajutan, att
dess förträfflige ägare var där inne och sannolikt med sitt
vanliga tålamod och milda lynne väntade uppfyllelsen av
det löfte, som förde mr Brass in på hans förtjusande
egendom.

»Jag undrar just vad han har för sig», mumlade
lagkarlen, i det han ställde sig på tå och bemödade sig att
uppfånga en skymt av vad som försiggick där inne, vilket
var omöjligt på ett sådant avstånd. »Dricker, kan jag tro,
och hettar upp sin ilska och elakhet, tills de koka över.
Jag är alltid rädd för att komma hit ensam, då hans
räkning är stor. Jag tror inte att han skulle fråga efter om
han strypte mig, nej, inte mer än om han slog ihjäl en katt.
Tyst! Nu sjunger han!»

Mr Quilp roade sig visserligen med sångövningar, men
det var snarare ett slags reciterande än sång, ty det bestod
uti ett entonigt upprepande av en mening på ett mycket
hastigt sätt och med en lång dragning på sista ordet,
vilket han lät svälla ut till ett ohyggligt tjut. Och icke heller
innehöll refrängen i detta stycke någonting om kärlek,
krig, vin eller något annat av de stående ämnena för en
sång, ty orden voro följande: »Den vällovliga rätten, som
fäst uppmärksamheten på att fången skulle få svårt att
förmå juryn att sätta tro till hans berättelse, remitterade
hans sak till undersökning vid nästa session och förordnade
att parterna vid ansvarspåföljd skulle inställa sig till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free