Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litet bord fram till sängen, tog plats bredvid det och började
tillreda en kylande dryck. Richard Swiveller somnade och
vaknade en halv timme därefter, då han frågade vad
klockan var.
»Nyss slagen halv sex», svarade hans lilla väninna och
hjälpte honom att sätta sig upp.
»Markisinna», sade Richard, »vad har det blivit av Kit?»
»Han har blivit dömd till flera års deportation», sade
hon.
»Är han borta?» frågade Dick. »Hans mor — hur är
det med henne?»
Hans vårdarinna skakade på huvudet och sade att hon
icke visste någonting om dem. »Men om jag visste», sade
hon mycket långsamt, »att ni kunde hålla er tyst och icke
ådroge er en ny feber, kunde jag berätta er — men nu vill
jag det inte.»
»Jo gör det», sade Dick. »Det skall roa mig.»
»Nej, det skulle det inte», svarade den lilla tjänsteflickan.
»Vänta tills ni blir frisk, skall jag berätta er det.»
Dick såg ivrigt på sin lilla väninna, och hans ögon
antogo ett sådant uttryck, att hon blev helt förskräckt och
bad honom icke tänka mera på saken. Men vad som redan
undfallit henne, hade icke blott retat hans nyfikenhet, utan
även allvarligt oroat honom, varför han bad henne säga det
värsta med ens.»
»Åh, det är ingenting farligt alls», sade den lilla
tjänsteflickan, »det har ingenting att göra med er.»
»Har det någonting att göra med — är det något, som
du hört i dörrspringor och nyckelhål — och som det inte
var meningen att du skulle höra?» frågade Dick med
andfådd iver.
»Ja», svarade den lilla tjänsteflickan.
»I — Bevis Marks?» fortsatte Dick hastigt. »Samtal
mellan Brass och Sally?»
»Ja!» utropade den lilla tjänsteflickan igen.
Richard Swiveller drog henne intill sig och bad henne
sjunga ut med vad det var och det genast, ty eljest ville
han icke svara för följderna, emedan han alls icke kunde
uthärda detta tillstånd av spänning och väntan. Hon
lovade omsider att giva efter på det villkor att patienten höll
sig fullkomligt stilla och avstod från att resa sig upp eller
kasta sig av och an.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
