Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sally, och ända till denna dag säges det att de stundom
under mörka nätter stryka tätt förbi ryggande fotgängare.
Då Quilps kropp återfanns hölls undersökning nära det
ställe, där den hade blivit uppkastad på stranden. Den
allmänna förmodan var att han begått självmord, och som
denna tycktes vinna bekräftelse av alla omständigheter vid
hans död, uppsattes även besiktningsinstrumentet i enlighet
därmed. Han skulle begravas med en påle genom hjärtat
på ett ställe, där fyra ensliga vägar möttes.
Ett rykte spred sig sedermera, att denna förfärliga och
barbariska ceremoni ej gått i verkställighet och att hans
kvarlevor i hemlighet blivit överlämnade till Tom Scott.
Men även häruti voro meningarna delade, ty somliga sade,
att Tom grävt upp dem en midnatt och fört dem till ett
ställe, som blivit honom anvisat av änkan. Det är
sannolikt att båda dessa berättelser ledde sitt ursprung från den
enkla omständigheten, att Tom fällt tårar vid
undersökningen — vilket han verkligen gjorde, huru märkvärdigt det
kan synas.
Som han i följd av sin husbondes död blev utkastad i
världen, beslöt han vandra igenom den på huvud och
händer och började följaktligen stupa kullerbyttor för att
förtjäna sitt bröd. Men som han fann, att hans engelska börd
var ett oöverstigligt hinder för all framgång på denna bana
antog han namn efter en italiensk bildhuggargosse, med
vilken han hade blivit bekant, och stupade sedermera
kullerbyttor med utomordentlig framgång och inför ett starkt
tillopp av åskådare.
Lilla mrs Quilp kunde aldrig fullkomligt glömma det
enda bedrägeri, som låg så tungt på hennes samvete, och
talade aldrig därom eller tänkte därpå utan med bittra tårar.
Hennes man hade inga släktingar, och hon var rik. Som
hon första gången hade gift sig efter moderns vilja,
rådfrågade hon vid sitt andra val ingen annan än sig själv.
Det föll på en vacker, ung man, och som han gjorde till
ett villkor, att mrs Jiniwin icke skulle bo hos dem, levde de
tillsammans utan allt för många tvister samt förde ett glatt
liv med den döde dvärgens penningar.
Mr och mrs Garland och mr Abel åkte ut såsom vanligt
och i tillbörlig tid ingick den sistnämnde kompanjonskap
med sin vän notarien, vid vilket tillfälle en middag gavs med
bal och stora festligheter. Till denna bal råkade den mest
intagande unga kvinna, man någonsin kan få se, att bliva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
