Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreföll det honom som vore
slottstrappan hans enda hem. Icke i gemaken, icke
utanför portarna hörde han hemma, allenast
i trappan. För några år sedan hade
drottningen givit honom i uppdrag att vakta utanför
den kungliga barnkammaren. Han mindes de
unga furstarnas dråpliga lekar. Prins Gustav
styrde alltid ut sig i granna lumpor,
genomborrade sig med träsvärd och dånade av
rörelse, prins Carl spelade tyst och buttert kort
med sig själv; prins Fredrik red oavbrutet
omkring på sin käpphäst, stojande munter,
och den näpna prinsessan Albertina var
brödernas villiga passopp.
Ibland kunde hon komma ut till honom,
slå armarna om håns ben och smekande be
honom försvara henne contre les gargons.
Gustav hade t. ex. av fåtöljer ordnat en tron,
befallt systern sätta sig på densamma och
föreställa drottningen, deras-chére mére. Han
hade förklarat, att »lilla far» vore död, och
tvungit Albertina säga, att hon skulle förvalta
riket åt sonen. Så hade han med ens blivit
tout desperat, slängt henne i golvet och själv
satt sig på tronen. Det värsta var, att hön
icke fick behålla den granna papperskronan.
En annan gång hade Karl nupit henne,
eller Fredrik ridit omkull henne. Hessenstein
skulle beskydda och trösta. På hans makt
trodde hön.
Också med sin glädje kom hon till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
